Stadsdelen Flogsta är ett studentområde i utkanten av Uppsala som blivit känt för sitt ”Flogstavrål”. Studenter vrålar ut sin ångest om kvällarna.
Viktor Johansson är författare och poet och långfilmsdebuterade med Under Flogsta 2014, som också är en film om splittrade ungdomar i Gottsunda och som fick ett fint mottagande. Man får känslan av att han söker sanning genom att skala av de system, som format och deformerat oss. Filmen Himmel över Flogsta är Indie (Independent) och en ”hybridfilm”, dvs. dramadokumentär utan egentligt manus. Regissören skapar sina rollfigurer som sedan aktörerna improviserar fram. Aktörerna tycks också spela sig själva och talar ur hjärtat om sina tankar om liv och död.
Ungdomarna i filmen är i kris. De läser på högskola, men har tappat tron på sina akademiska karriärer. Vuxenvärlden och samhällets regler känns som fängelse för dem. De bränner sina studieböcker och skriker primalt för att bli fria. De har livslust och dödslängtan på samma gång. Artisten Michael Jackson är en ikon för några, därför att han hade modet att dö, vilket de tror var hans eget val.
De söker trygghet hos varandra, i kompisskapet, men agerar också ut sina frustrationer på varandra. En ung man är personlig assistent åt en yngling med Downs syndrom. ”Det är han som leder mig, inte jag honom” säger den unge assistenten. De är hockeyhuliganer och smashar en bil tillsammans, brottas och stöttar varandra. En fin relation, men också vilsen och sökande.
En grupp tjejer har matkrig på varandra, som protest mot den förstenade fin-middag-traditionen. Ungdomar klättrar i träd och på husfasader, därför att aporna står närmare livets rötter än det konformistiska samhället, som kväver våra naturliga, ursprungliga impulser.
Det är en film om uppror och ungdomarna slår vilt, utan att träffa rätt och till slut slår de på sig själva. De är plågsamt att se ungdomarna i deras svårigheter. Som vuxen vill man försöka förstå och vägleda, men stundtals tycks de vara utom hjälp. Eller kanske inte? Några hittar förhoppningsvis fram och får liv som ger dem självrespekt.
Kanske har Viktor Johansson medvetet satsat på de mest extrema figurerna i ett dekadent och uppgivet bostadsområde och genom dem berätta något viktigt för oss. Och han lyckas att engagera oss och vända på våra föreställningar. I det kan något börja växa som blir sannare och mera livsbejakande än det vi hittills lyckats bygga.
Filmfotot av regissören är rakt på och tydligt. Ljudet är ojämnt, tekniskt svagast i filmen
Filmen får fyra filmögon av fem.
2015-10-22
