Det har nu gått 24 år sedan den förra filmen från det kultförklarade Lorrygänget; ”Yrrol – en kolossalt genomtänkt film” hade premiär. Nu är det dags för deras nya film ”Lyrro – ut och invandrarna”. Ensemblen är delvis utbytt. Nya ansikten såsom Henrik Dorsin, Sanna Sundqvist, Nour El Refai och Björn Gustafsson tar vid i gruppen av skickliga skådespelare med komisk tajming.
”Lyrro” är en sketch-artad film som handlar om att människan alltid har varit på väg. Ibland flyende från något men ofta också sökande efter något annat.”

Vi får följa Josef (Björn Gustafsson) och Marias (Nour El Refai) resa mot ett bättre liv i staden Södertälje. Josefs positiva och ljusa bild av en plats som vid en andra anblick inte motsvarade hans förväntningar. Filmen bjuder på en hel del igenkänning från det vardagliga livet. Vi får även träffa på karaktärer som förgäves söker efter lycka i ungdomens sinande källa.
Vissa av karaktärerna känner vi igen sen tidigare. Den arga flygvärdinnan (Suzanne Reuter) och den uppfinningsrika mannen från Sundbyberg (Peter Dalle). Roliga rollfigurer som funkar minst lika bra idag.

Filmen utspelar sig i nutid i det nya Sverige, ett land i förändring. En stor del av filmens handling koncentreras till Södertälje och på Aruba, en ö i Små Antillerna, Västindien.

Sammanfattningsvis bjuder filmen på ett flertal skratt men det är också flera av sketcherna där humorn inte når sin publik antingen för att den är obegriplig eller för att skrattet fastnar i halsen t.ex. när det drivs med senila. De snabba klippen mellan sketcherna känns igen sen den tidigare filmen. Jag saknar lite av den skarpa satir som man ägnade sig åt tidigare. Men kanske är det dagens ängsliga samhälle som gör att man inte vågar satsa fullt ut. Synd, för jag tycker att skådisarna sköter sig mycket bra och vissa av skämten håller hög kvalité. Jag är övertygad om att filmen kommer att hitta sin publik.

Filmen får tre filmögon av fem.
2018-10-17