Recension: Ensamma i rymden

Tänkvärd, gripande syskonsaga, dramatisk och bitvis läskig
eye4
Regi: Ted Kjellsson
Manus: Ted Kjellsson, Henrik Ståhl
I rollerna: Ella Rae Rappaport, Dante Fleischanderl, Henrik Ståhl m.fl.
Genre: Sci-Fi, familjefilm
Ålder: från 7 år
Speltid: 84 min.
Svensk biopremiär: 21 september 2018
Distributör: Nordisk Film

I närliggande framtid färdas det gigantiska rymdskeppet Svea med sina två passagerare; den modiga och nyfikna Gladys (Ella Rae Rapaport) och hennes lite mer skeptiske lillebror Keaton (Dante Fleischanderl). Barnen har flytt från den döende jorden och är på väg mot planeten Vial.

Temat för filmen är ett rymdäventyr för hela familjen. Miljön i filmen utspelar sig mestadels under vistelsen i rymden, med undantag för korta sekvenser, då man får se tillbakablickar från Gladys uppväxt på jorden. Dessa ligger som grund för hur de sedermera hamnar ombord på rymdfarkosten Svea och varför deras mamma Speedy (Aliette Opheim) inte är med dem på deras resa. Under resans gång får de båda barnen besök av oinbjudna gäster som tillför ytterligare spänning till handlingen.

Sammanfattningsvis är detta en känslomässigt tankvärd film, en riktigt varm och gripande syskonsaga som utspelar sig i science fictionmiljö. Det utlovas mycket spänning och bitvis är den mycket läskig, även för de mindre barnen. Filmen tar upp tunga ämnen som liv och död. Filmen är den första i en trilogi.

“Ensamma i rymden” är baserad på pjäsen ”Vial”, skriven av Henrik Ståhl. Tillsammans med filmens regissör Ted Kjellson har han även skrivit filmens manus. Barnskådespelarna sköter sig utmärkt i sina respektive roller liksom Aliette Opheim i rollen som mamma Speedy med stor inlevelseförmåga.

Filmen får fyra filmögon av fem.
2018-09-20