I slutet av 1990-talet befinner sig författaren Max Zorn (Stellan Skarsgård) på en signeringsturné i USA när han blir förälskad i den yngre Rebecca (Nina Hoss) och spenderar några passionerade dagar med henne i Montauk, längst ute på Long Island. Men de skiljs åt och Max åker hem till sin fru Rachel (Bronagh Gallagher) men kan inte glömma sin upplevelse med Rebecca.

Sjutton långa år senare återvänder Max till New York för att promota av sina böcker. Med sig har han sin fars sista ord på sin dödsbädd, att det enda denne ångrade var det han aldrig gjorde och att han sårat människor. Underligt nog stöter Max igen ihop med Rebecca och de åker Tillbaka till Montauk, kanske för att söka sin tidigare passion och om den egentligen hade bärkraft att gå vidare med.

Volker Schlöndorff är född 1939 i Wiesbaden, Tyskland, och svarar för filmens manus och regi. Han vann Guldpalmen i Cannes 1979 för Blecktrumman 1979 och FIPRESCI priset för Den unge Törless 1966. Schlöndorffs film Katharina Blums förlorade heder 1975 bygger på författaren Heinrich Bölls bok och gav Schlöndorff OCIC Award 1975 vid San Sebastian International Film Festival. Filmen Tillbaka till Montauk blev nominerad till Guldbjörnen vid Berlin International Film Festival 2017. Schlöndorffs senaste framgång på bio var andra värld krigsskildringen Mannen som räddade Paris från 2017.

Stellan Skarsgård är född 1951 i Göteborg och blev känd aktör redan som tonåring i TV-serien Bombi Bitt och jag från 1968. Han har vunnit många filmpriser för sin medverkan i nära 136 filmproduktioner. Särskilt minns jag han utmärkta prestation som den harmynte Sven i Hans Alfredssons Den enfaldige mördaren 1982 för vilken roll han också fick Silverbjörnen i Berlin International Film Festival samma år.

I Tillbaka till Montauk spelar Stellan Skarsgård aldrig över. Han rollfigur Max är ganska diskret och avvaktande på sina egna känslor och brottas med sin moral. Han är ju redan gift i Berlin. Max Zorns känslomässiga dilemman, passionen för Rebecca och sitt samvete blir aldrig tillräckligt problematiska i sitt uttryck. Hans återhållsamma spel blir pretentiöst och ganska tråkigt. Han känns också lite för gammal för rollen i förhållande till Nina Hoss.

Nina Hoss är född 1975 i Tyskland och vann 2007 Silverbjörnen som Best Actress i Yella från 2007 och fick flera filmpriser för sin roll som Nelly Lenz i Phoenix från 2017. Nina Hoss fick sitt internationella genombrott i Christian Petzolds Barbara från 2012, vilken följdes av ännu en huvudroll i Petzolds nästa film Phoenix 2014. Vi har också sett henne som Astrid i tv-serien Homeland 2014–2017 och som Irna Frey i thrillern A Most Wanted Man från 2017. I Tillbaka till Montauk är hon inte lika självklar i rollen som Rebecca. Om det brister i regin eller Nina Hoss svårighet att gestalta Rebecca, vet jag inte riktigt, men det blir mera poserande än medryckande spel.

Tillbaka till Montauk är en kärlekshistoria som balanserar på randen till ett pekoral. Trots de medverkandes enastående meriter i tidigare arbeten, så känns filmen anspråksfull med intellektuell, framgångsrik författare, kvasipsykologiska aspekter i dialogen, långa tagningar och stillbilder på ansikten och ett långsamt berättande och en sorgsen ton. Det är en lovestory som aldrig tar fart, även om alla förutsättningar fanns där: ett bra manus, eminenta aktörer och en kvalificerad regissör. Filmfotot av Jérôme Alméras är mycket vackert med många närbilder på aktörerna och scenerier från naturen.

Tillbaka till Montauk engagerar mig inte och rollkaraktärernas öde berör mig inte. De känns självupptagna och tråkiga. Lite mer humor och galenskap hade piggat upp filmen. Den är tekniskt gedigen gjord och tjusig i sitt framförande, men det räcker inte om berättelsen saknar sting i sitt uttryck och med det bra dramatik. Lågmält och elegant och bra hantverk, men inte så underhållande.

Två filmögon av fem.
2017-09-05