En ung pojke, Christian Wolff (Ben Affleck) växer upp med psykiska problem, sannolikt en slags autism, och föräldrarna söker behandling för honom hos en rådgivare. Pappan är militär ledare och menar att sonen ska disciplineras frisk och låter både honom och hans bror genomgå tuffa kampsporter för att härdas. Sonen är mycket matematiskt begåvad, men växer upp utan skrupler och startar en revisorsfirma WWW Accounting, som är en täckmantel för uppdrag åt kriminella organisationer som han gör affärer med. Departementschefen för brott, Ray King (J.K. Simmons) efterlyser honom och en ung kvinnlig revisor Marybeth Medina (Cynthia Addai-Robinson) får i uppdrag att spåra revisorn. Christian Wolff tar i sin tur uppdrag om att utreda avvikelser på miljontals dollar och misstänkt bedrägeri åt ett modernt robotföretag för proteser. När Wolff upptäcker svindlerierna hos sin uppdragsgivare blir han farlig för andra genom sin kunskap och flera försöker döda honom.
Tvåfaldiga Oscarsbelönade Ben Affleck spelar den smarte, skumme revisorn, The Accountant, och gör sin rollkaraktär med kall hänsynslös effektivitet som hans actionfigur behöver. Det finns en dubbelhet i hans roll. Utåt sett är han den geniale, farlige affärsekonomen och inåt den tvångsmässigt pedantiske och psykiskt störde person han är. De olika sidorna verkar behöva varandra för det jobb han gör. Först när han träffar den unga kvinnliga revisorn Dana Cummings (Anna Kendrick) på robotföretaget, vaknar hans beskyddarinstinkt och räddhågat försöker han svara på hennes trevande kontaktförsök.
Ben Affleck gör sin actionhjälte med sitt stela, uttryckslösa ansikte. Men rollens mentala och känslomässiga skada övertygar mig ändå inte, vilket säkerligen beror på regissörens och manusförfattarens okunskap om sjukdomsproblemet för att ge huvudrollen det övertygande uttryck och helhet åt denna komplexa person. Å andra sidan är inte filmen intellektuell. Det är en aktionmovie och upplägget följer ungefär standard med mystik och osäkerhet vem som är boven och varför samt slutkampen mellan den onde och den gode. Utgången är förutsägbar som de flesta i den genren är. Visst är det underhållande, men behållningen ökar förmodligen, om man kan klara ut vad alla figurer gör och hur och får ihop det med den galne revisorn. För mig gick det hyggligt ändå.
Gavin O´Connor väntar nog på sin första Oscarsstatyett och har visat sin skicklighet med ”Warrior” 2011, som Nick Nolte blev Oscarsnominerad för, och TV-serien ”The Americans” 2013, som bland annat belönats med flera Primetime Emmy Awards.
Birollerna görs bra och särskilt J.K. Simmons, som har ett bra, fårat ansikte med karaktär, som inger förtroende, trots kylan i rollen. Han är mångfaldigat prisbelönad och fick en Oscar 2015 och en Golden Globes för bästa biroll i ”Whiplash” från 2014. Jag gillar honom och han ger också ”The Accountant” ett karismatiskt ansikte med sin erfarenhet.
Filmfotot är bra för sin genre, men dubbelheten hos huvudrollen tillför inte så mycket. Det blir bara ett konstigt tillägg till en ordinär aktionkille. Filmens tempo är okej med lite för långt avsnitt om barndomen.
Man har inget med sig när man lämnar biografen. Det är en ond saga och här råkar hjälten var psykfall, men hans svaghet blir på sätt och vis också hans styrka. Intressant är, att många med någon form av autism har visat sig vara överbegåvade som Einstein, Newton, Mozart, Darwin som man lär kunna diagnostisera genom deras livs beteende och relationer. En intressant slutsång klingar till eftertexterna men jag hittar inte kompositör och artist, tyvärr.
Filmen är i grunden ett actionäventyr som också slutar som ett sådant. Resten är tillkrånglat för att särskilja den från standardfilmer i genren. Det lyckas inte helt.
Tre svaga filmögon av fem.
2016-11-03
