Eloise (Anna Kendrick) har blivit olyckligtvis dumpad av en manlig vän Teddy (Wyatt Russell), men bestämmer efter brottning med sig själv, att hon ändå ska tacka ja till Teddys systers bröllop. Systern var Eloises bästa väninna. Eloise hamnar vid Table 19 i bakre delen av balsalen med tillsammans med en grupp av främlingar. Dessa bildar senare ett team för att stötta Eloise i hennes situation. De blir också oväntat lite romans för Eloise, som hon absolut inte hade väntat sig.
Regissör Jeffrey Blitz, född 1969, minns vi kanske i första hand från Rocket Science 2007 och Spelabund 2002, som han både producerade och regisserade och som han också Oscarsnominerades för. Han håller, så gott det går, ihop de ytterst olika rollkaraktärerna i Table 19 och deras udda och ibland knepiga relationer.
Problemet med Table 19 är ett svagt och krystat filmmanus, som börjar med en rolig idé och som sedan havererar. Skämten är tomma och inget att skratta åt. Personerna smågrälar vid bordet, irrar om kring i balsalen, på hotellrum, på toaletterna eller ute i skogen. Man ramlar från stolar, ramlar i backen och ramlar på bröllopstårtan. Det blir slapstick och dålig fars och även om slutet är lite gulligt, så var jag bara glad att tramset är över. Författarna har försökt varva lite gråtmilt med komedi men filmen landar aldrig i någonting. Det känns konstruerat och så långt från verkligheten, att man tappat finess och allvar, som är nödvändiga baser för bra komedier.
Anna Kendrick nominerades till en Oscars för sin roll som Natalie Keener i Up in the Air 2009, där hon spelade mot dubble Oscars vinnaren George Clooney. Som Eloise i filmen Table 19 gör Anna Kendrick sin roll så bra man kan med de givna förutsättningarna. Hon kan utmärkt gestalta den unge, vanlige tjejens glädje och sorg så det blir trovärdigt, men här har hon manus och filmidé emot sig.
Utöver Eloise är de övriga gästerna vid Table 19 en brokig skara. Det gifta, udda, paret Jerry (Craig Robinson) och Bina (Lisa Kudrow) bråkar och kränker varandra i försök att få kontakt till en slags kärleksrelation igen. En lång omväg, men det kan funka. Om deras repliker är tänkta att vara roliga, så är de inte det. Båda spelar ut sina omöjliga roller och dialoger mot varandra. De jobbar på med energi och proffsig tajming, men manus sviker dem.
Den unge mörke tonåringen Renzo (Tony Revolori) hoppas hitta en flicka och hans besvärliga mamma ligger ständigt på honom i telefon för att få honom att ta kontakt med någon tjejkandidat, men han är för plump och omogen, men ändå sympatisk. Rollen saknar identitet och blir därför platt.
En jättelång, mager ung man vid bordet Walter (Stephen Merchant) är kusin med brudparet och ska vara rolig med sin kroppsplastik och sin nollställda nuna. Han ljuger först om sig som framgångsrik affärsman, men erkänna senare att han suttit i fängelse för bedrägeri. Som typ är Stephan Merchant kul och har varit framgångsrik med sin gängliga fysik i flera filmer och även vunnit priser. Men i Table 19 är rollen så spretig och regin och manus så undermåliga, att han verkligen inte kommer till sin rätt.
Brudens barnskötare Jo (Juni Squibb) är en äldre tant som ändå är den aktör som känns som en bra komedienne och vet vad hon gör. Jo är snäll och moderlig, men under ytan finns ensamhet och socialt, kroppsligt förfall. Jo är den rollkaraktär som väcker sympati och värme, men manus vill göra henne till cirkus och hon tappar mark, tyvärr. Juni Squibb är en erfaren, prisbelönt aktör och en av Hollywoods gran old ladies.
Det blir ett filmöga av fem för Table 19.
2017-08-02
