Recension: Snömannen

Visuellt vacker kriminalare utan egen profil men bra aktörer
eye3
Originaltitel: The Snowman
Regi: Tomas Aldredson
Manus: Hossein Amani, Peter Straughan, baserat på roman av Jo Nesbø
I rollerna: Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Chloë Sevigny, Jamie Clayton, Charlotte Gainsbourg m. fl.
Genre: Drama, skräck, brott
Ålder: 11 år i vuxens sällskap, annars 15 år
Speltid: 119 min.
Svensk biopremiär: 13 oktober 2017
Distributör: Universal Pictures International

Veckor har gått sedan Oslo drabbats av ett mord och bristen av distraktioner börjar tära på den allt mer alkoholiserade kommissarien Harry Hole (Michael Fassbender). När den unga kollegan Katrine Bratt (Rebecca Ferguson) kopplar ihop ett antal mystiska försvinnanden förs de båda in på en farlig jakt efter en misstänkt massmördare.

Snömannen (2017) är en thriller baserad på novellen med samma namn (2007) skriven av Jo Nesbø. Den utspelar sig i Norges vackra miljöer där man får följa Harry Hole i hans försök att reda ut en serie mystiska försvinnanden såväl som sitt privatliv. Nesbø är en norsk författare som har skrivit många andra populära deckare som t ex Frälsaren, Pansarhjärta, Huvudjägarna m.fl. där den senare även filmatiserats.

Regissören Tomas Alfredson är en svensk regissör med flera internationella filmer i bagaget sedan tidigare. De mest framgångsrika är Låt Den Rätte Komma In (2008), Tinker Tailor Soldier Spy (2011), och Fyra Nyanser Av Brunt (2004).

Efter att ha sugits in i den unika miljön som Alfredson lyckats skapa i bl. a. Låt Den Rätte Komma In hade jag höga förväntningar på Snömannen. Jag väntade mig ett genomtänkt bildspråk och en stegrande spänning, men blev besviken på båda punkter. Uppbyggnaden var långsam och klippningen fick filmen att kännas som ett TV-serieavsnitt. Det var inte helt lätt att hänga med i svängarna när slutsatser i mysteriet togs utan att ledtrådarna lagts fram.
Snömannen var dock visuellt vacker och passade perfekt på bioduken. Ljussättningen var i helhet väl planerad och förstärkte stämningsläget, många bilder kunde vara färdiga porträtt. Skådespelarna Fassbender och Ferguson var som väntat trovärdiga och lyckades få tittaren att känna med karaktärerna.

Filmen innehöll många spännande moment, men stod inte ut ur mängden från andra thrillerdramer. Bortsett från att alla brottsplatser hade en snögubbe, men inget av brotten hade egentligen med snö att göra. Gärningsmannen hade inte heller någon tanke bakom snögubbarna som egentligen bara symboliserade ett barndomstrauma. Snö i sig hade kunnat användas på otaliga sätt i en thriller, men det återstår till att bli ett mer genomtänkt tema i någon annan film.

Inga andra faktorer inom kriminalgenren var unika för filmen, som inte lyckades skilja sig från mängden. Trots filmens alldagliga helhet vill jag inte avråda någon att se den, då den ändå är välgjord och genomtänkt, särskilt inte om kriminal/thriller/drama är en favoritgenre. Jag ser fram emot att fler böcker i Harry Hole-serien blir filmatiserade.

Snömannen får tre av fem filmögon.
2017-10-12