Den 16 augusti 2019 är det 200 år sedan massakern på St Peter´s Field ägde rum i Manchester. Massakern gick till historien som Peterloo och ses som viktig i kampen för medborgerliga rättigheter i Storbritannien. I Peterloo-massakern (namnet efter slaget vid Waterloo) dödades arton, vissa källor uppger elva, demonstranter och många hundra skadades. Peterloos motsvarighet kan därför sägas vara Ådalen 1931 i Sverige, Sharpeville 1960 i Sydafrika eller händelserna på Himmelska fridens torg i Kina för tjugo år sedan. Peterloo förebådade också orosåret 1848 i Europa då många länders medborgare krävde demokrati, först i Frankrike, senare samma år i andra länder.
För en trogen publik har regissören Mike Leigh, verksam inom TV och film i 45 år, nu gjort en sevärd film som levandegör den för många okända massakerns bakgrund och tragiska förlopp. Regissören själv säger att han inte kände till Peterloo när han som barn växte upp i Manchester på 1940- och 50-talet. Under 2,5 timmar berättar Mike Leigh i långsamt tempo (Leigh står även för manus) en nästan glömd historia om människors villkor i en annan tid som fortfarande angår oss.
Historien återges realistiskt och med ett foto som för tankarna till historiskt måleri (ljuset, färgerna och miljöerna). På liknande sätt och med samma filmteam (fotograf och klippare) återgav Mike Leigh 1800-talsmålaren J.M.W. Turners liv i filmen ”Mr Turner” (2014). Mike Leigh har utöver dessa två filmer gett oss mången intressant filmhistoria, t ex om kvinnors verklighet i efterkrigstidens London, ”Vera Drake” (2004), eller om vanliga människors komplicerade liv i modernare miljö, ”Hemligheter och lögner” (1996).
”Peterloo” beskriver noga de politiska motsättningar och förvecklingar som på alla nivåer i den tidens Storbritannien föregår massakern. I fokus finns en textilarbetarfamilj. En av familjens söner Joseph (David Moorst) har nyss återvänt efter Napoleonkriget. Han är svårt påverkad av upplevelserna vid Waterloo. Mamma Nellie (Maxine Peake) säljer pajer för att dra in välbehövliga slantar till familjen. Manchester var då en stad där villkoren i textilfabrikerna är svåra och arbetslösheten och matbristen stor bland invånarna.
Filmen fokuserar också på agitatorn och icke vålds-förespråkaren Henry ”The Orator” Hunt. Henry Hunt (Rory Kinnear) kämpade politiskt för den växande engelska arbetarklassens demokratiska rättigheter. Vid tiden för massakern i Manchester var enbart två procent av befolkningen representerad vid parlamentet i London. 1819 är Henry Hunt dragplåstret på det fredliga möte där 100 000 finklädda Manchesterbor samlas för att kräva rösträtt och representation.
Under massakern spetsas Hunts vita hatt på ett militärt svärd. Hatten blir senare symbol i den fortsatta kampen för demokrati. Hunt själv fick två års fängelse, blev så småningom parlamentsledamot och fortsatte oförtrutet att arbeta för industriarbetarnas rättigheter i Nord-England. Men det är en annan historia som ”Peterloo” inte redovisar.
Jag ger fyra filmögon av fem till ”Peterloo”.
2019-07-16
