I början av förra seklet föddes i Chile den man som under namnet Pablo Neruda kom att bli sin tids stora latinamerikanska poet. Neruda var vid sidan av diktningen verksam som diplomat och representerade som senator Chiles kommunistiska parti. Han tvingas leva i landsflykt åren 1948 – 1952. 1969 stöder Neruda Salvador Allendes kandidatur till president. 1971 får Neruda Nobelpriset i litteratur ”för en poesi som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar”. 1973 mördas/dör Neruda tolv dagar efter att Augusto Pinochet tagit makten i en militärkupp. Vännen Allende har då avrättats och begravts i hemlighet.
Den chilenska regissören Pablo Larrains mångbottnade, svårtolkade och smått absurda film ”Neruda” utspelar sig år 1948. Poeten befinner sig på flykt undan president Videlas som då förbjudit kommunistpartiet i Chile. Han jagas av polismannen Oscar Peluchonneau i en katt och råtta-lek där Neruda och hans vänner ligger steget före. Jakten tar slut högt uppe i Andernas snöklädda bergmassiv.
Pablo Larrain som tidigare bland annat gjort filmerna ”Jackie” (2016) och ”No” (2012) beskrivs som en av Chiles stora regissörer. Han kallar sin film en ”anti-biopic”. Det har blivit en film som leker med den flytande gränsen mellan verklighet och fiktion. Bland annat tecknas en föga smickrande bild av Pablo Neruda. Den smått korpulenta och undersätsiga Neruda gestaltas till det yttre mycket porträttlikt av skådespelaren Luis Gnecco. Hans liv som uppburen poet och revolutionär politiker skildras allt annat än hedersamt. Den Neruda vi lär känna lever inte som han lär, tycks sakna de ideal han säger sig stå för, är mån om sin framtoning, ger överdådiga fester och förekommer som flitig gäst på Santiagos bordeller.
Den lille polismannen Oscar Peluchonneaus, utmärkt spelad av Gael Garcia Bernais, är oäkta son till en chilensk ämbetsman med staty i huvudstaden. Oscar Peluchonneaus vill varken svika fadern eller sin president. När Oscar Peluchonneaus blir medveten om att han redan ingår i en roman av Neruda och att hans roll är av marginell betydelse för handlingen skjuts självförtroendet i sank. I en av filmens slutscener frågar han sig: Har jag över huvud taget existerat?
Några välkända aktörer, definitivt inga skrivbordsprodukter, skymtar också fram i små oväntade roller i filmen. Augusto Pinochet är fångvaktare för inspärrade kommunister och en ung Victor Jara hjälper Neruda under flykten i Chile.
I den romantiska italienska filmen ”Il Postino” (1994) befinner sig Pablo Neruda i exil under enkla förhållanden på en liten ö. Året är 1950 och den sympatiske poeten är djupt engagerad i en postiljons kärlekshistoria. En fråga som naturligt inställer sig efter Pablo Larrains diametralt motsatta bild av poeten i ”Neruda” blir därför; Vad är sanning och vad är fiktion?
”Neruda” fick fyra priser på Chilean Film Awards, däribland pris för bästa film. Den nominerades till Golden Globe for Best Foreign Motion Picture vid Golden Globes 2017. Filmen blev även Chiles bidrag till Oscarsgalan.
Jag ger tre starka filmögon till ”Neruda”
2017-09-17
