I Roger Michells My Cousin Rachel, en romantisk dramathriller, möter vi den unge och oerfarne Philip Ashley (spelad av Sam Claflin) och hans kusins änka Rachel Ashley (Rachel Weisz). Manuset bygger på Daphne Du Mauriers bok med samma titel, och författarinnan har även klassiker som Hitchcocks Fåglarna 1963 och Rebecca 1940 på sin meritlista.

Rachel Weisz gör en imponerande insats som den unga änkan. Rachel Ashley är onekligen en komplext sammansatt person, svår att läsa och med ett närmast schizofrent lynne. Är hon den mästerligt manipulativa häxa, notoriska bedragerska och mörderska som traktens elaka tungor och huvudpersonen Philip åtminstone inledningsvis tror? Eller är hon den sårbara, ensamma kvinna som har fruktat för sitt liv, då hennes förste man attackerat och hotat henne?

Den ständigt svartklädda Rachel, med sitt stramt uppsatta svarta hår, kontrasteras av den mjuka, rödhåriga Louise Kendall (Holliday Grainger), som så tydligt visar sina förhoppningar om en framtid tillsammans med Philip. Den lättmanipulerade Philip har växt upp under Rachels första makes skydd, helt utan andra kvinnliga väsen än de tikar som bodde på det stora godset. Det förklarar hans fumliga osäkerhet och totala oförmåga att hantera de situationer som hon försätter honom i.

Rent filmiskt är det svårt att tänka sig vackrare miljöer än de böljande gröna engelska landskapen, där Rachel galopperar fram på sitt vita sto, det pampiga Toscana och de mycket högborgerliga hemmen som skildras i detta kostymdrama som utspelar sig på 1800-talet. Kemin mellan Claflin och Weisz hade kunnat slå fler gnistor än vad den gör, vilket tyvärr drar ned helhetsomdömet.

Jag ger My Cousin Rachel tre filmögon av fem.
2017-08-25