Martin Freeman som Bilbo.

Originaltitel: The Desolation Of Smaug
Regi: Peter Jackson
Manus: Fran Walsh, Philippa Boyens, Peter Jackson, Guillermo de Toro.
Medverkande: Ian McKellen, Martin Freeman, Richard Armitage, Orlando Bloom, Mikael Persbrandt m.fl. 
Genre: Äventyr, drama
Ålder: Från 11 år
Speltid: 161 min.
Land: USA, Nya Zeeland
Biopremiär: 11 december 2013
Distributör: SF Film
Länk till IMDb

En fullträff som ger mersmak.
Smaugs ödemark är den andra filmen av tre i serien från filmatiseringen av Tolkiens bok Hobbiten. Bilbo Bagger, Gandalf samt de tretton dvärgarna har överlevt den första delen av den oväntade resan från Fylke. Men nu väntar flera faror på vägen mot Ensliga berget, där dvärgarnas rike Erebor vaktas av den förskräcklige draken Smaug. Förrädiska skogar, jättespindlar och illasinnade Orcher är en bråkdel av det mörker som gruppen kämpar mot under färden. Gandalf fruktar dock att en betydligt hemskare ondska lurar i skuggorna och samlar styrka.

Jag var ganska besviken på den första hobbitfilmen, En oväntad resa från 2012 eftersom den kändes oseriös jämfört med de andra filmerna om härskarringen. Det verkade då, som Peter Jackson hade förlorat lite av Midgårds magi och gjort en sömnig film om en middag hos Bilbo. Därför är jag väldigt glad, att Smaugs ödemark inte bara är bättre utan även stolt är i linje med de tre första filmerna.

Det är härligt att se hur små tillbakablickar och hintar syr ihop den här filmen med de andra. Jag tycker om att se hur gamla karaktärer som Legolas får sin början i äventyret. Det som framförallt är en fördel är tempot och den rena action man får i Smaugs ödemark. Det finns ingen tid för körsång runt en öppen spis den här gången och fienderna är betydligt råare än tre puckade troll. Filmen är dock mörkare. Resan till Erebor är den centrala berättelsen. Vi får bevis på ett skickligt manus, då vi till exempel får följa Gandalf i jakt på svar huruvida deras mäktiga fiende Sauron återfått sin makt.

Miljöerna och scenerna är precis så episka som man förväntar sig av Jackson. Det sparas inte på något. När det regnar känns det verkligen blött och när det är is i landskapet ryser man till. Jag såg filmen i 3D format och det vill jag rekommendera. Det blir aldrig överdrivet, förutom när en humla fick mig att tänka på PandaVision på Liseberg.

I filmen får vi se Bilbo mogna genom hela berättelsen. Problematiken med Ringen han funnit är central, men det ges även gott om plats åt dvärgarna. Thorin, dvärgakungen och de andra dvärgarna blir dock mer än bara komiska och skäggiga figurer med sina stora yxor, som Kili och Balin.

Draken Smaug är snyggt animerad och Benedict Cumberbatchs röst ger ett extra lager av obehaglig slughet hos eldsprutaren.

Mikael Persbrandts som Boern hade klarat mig utan. Storyn hade förstås inte fungerat utan Boern. Men den dryga minut en Wolverine-sminkad Persbrandt, som bryter på svenskengelska, får mig mest att dra på smilbanden.

Hobbiten: Smaugs ödemark är av julens storfilmer. Med full fart och många älskvärda karaktärer ger den sagan-om-ringens-fans precis vad de vill ha. Den har även ett cliffhangerslut som gör en riktigt sugen på sista delen.

Filmen får fem filmögon för att jag kände mig både upprymd och tillfreds när jag lämnade salongen.
2013-12-10<