Bondsonen Johnny Saxby (Josh O´Connor) tar till sprit och one night stands för att klara av landsbygdens tristess och sin strokedrabbade fars Martin Saxby (Ian Hart) dåliga humör. När våren kommer med lamning och behov av mer arbetskraft anställer fadern en rumänsk gästarbetare, Gheorghe Ionescu (Alec Secareanu). Under det intensiva arbetet uppstår passion mellan de två unga männen, och de börjar se möjlighet till en ljusare framtid.
God’s Own Country är Francis Lees långfilmsdebut som regissör och manusförfattare, efter att ha lämnat skådespelarkarriären. Här återvänder han till den brittiska landsbygd där han föddes och växte upp, på en farm i Soyland, West Yorkshire.
Filmen har bl.a. vunnit pris vid Berlin International Film Festival 2017, Edinburgh International Film Festival 2017 och vid Sundance Film Festival 2017. Kritiker har beskrivit filmen som en ny Brokeback Mountain (2005), fast bättre, vilket jag kan hålla med om.
Francis Lee har med sin enastående filmfotograf Joshua James fångat den karga skönheten av Yorkshires landsbygd och de kärva villkoren för en småbrukare. Inget lämnas åt fantasin och det är befriande skönt. Djurfödslar, kalvkadaver, gödselrännor och fårsjukdomar skildras naturligt. Det finns inga kladdiga romantiska omskrivningar för att bygga illusioner om att livet inte är så obarmhärtigt som det är. Men överraskningen drabbar en, när några varma strålar lyckas nå fram till frusna, låsta känslomarker och tina upp och förlösa det som troddes vara hopplöst och bara väntade på sin undergång. Det är stor och vacker bildpoesi.
Det varma ljuset kommer från den rumänske invandraren Gheorghe, som har förlorat allt han ägde, men i sitt inre bevarat sin kärlek till naturen, djuren och förmågan att kunna se en olycklig själ och väcka den till liv och lust igen. Det finns något messianskt hos Gheorge och hans möte med den otymplige, okänslige Johnny, som super och råknullar på toaletter som enda avkoppling.
Berättelsen är dock romantisk, om sköne prinsen med sammetsögon som kommer och väcker passion och pånyttfödelse hos hopplösa bonnläppar, som bara kan hårt jobb, skyffla dynga, ta fyllor och vara tvärilskna. Det är en oväntad bögdröm som går i uppfyllelse, men bekräftar ändå inte att sexualiteten kan överskrida könsgränser hur som helst, även om många kommer att hävda det, av olika skäl. Storyn är inte förutsägbar. Allt kan hända till de sista bilderna. Det är mycket konstfärdigt framställt.
Skådespelarna gestaltar sina rollkaraktärer så trovärdigt och övertygande, att vi stundtals tror oss se autentiska inslag och med figurer direkt från verkligheten. Sexscenerna i Brokeback Mountain ger en antydan om något vi aldrig får se. Här körs hela resan och aktörerna utlämnar sina nakna kroppar och det känns befriande att slippa den censuren från hycklande och räddhågsna moraltanter av båda könen.
Filmen har bara musik vid två välvalda tillfällen, när Gheorghe hjälper Johnny att se skönheten i landskapet för första gången. Det är gripande. Det andra är mötet mellan männen som varit åtskilda ett tag och även när Johnny får upptäcka den spirande vårens fägring. Jag är mycket tacksam att inga sirapsstråkar försöker förföra oss med något vi inte behöver. Överhuvudtaget är filmen visuellt utan övertoner och starkt skildrad med bitvis dokumentär närhet i bilderna.
God´s Own Country får fem filmögon av fem.
2017-09-28
