I filmen Fragment av en kvinna spelar fyra olika skådespelare samma rollkaraktär, nämligen skolläraren Renée (Adèle Haenel) och gestaltar fyra olika perioder i hennes liv, barndom, pubertet, ungdom och vuxen. De är också olika sidor av henne. Renée är en lågmäld person med känslomässiga skador från sitt förflutna. Hon vill bli gravid med sin pojkvän Darius (Jalil Lespert) för att kunna få en yttre, och förhoppningsvis inre, förändring av sitt liv. Hon kämpar för sin frihet, mycket ifrån sig själv och sina problem. Vi följer henne i tillbakablickar, som förklarar en del av hennes svårigheter. Hon träffar Tara (Gemma Arterton) som nyligen släppts ur fängelset. Tara är vacker, spännande och visar på, att Renée själv inte varit helt rättskaffens i sitt liv.
Vi möter plötsligt upproriske, tonåriga Karine (Soléne Rigot), som har olika förhållanden med män, för att komma ifrån sin våldsamme far ((Nicolas Duvauchelle) och sin svåra barndom på landsbygden. Vi vet inte om den utåtagerande flickan Kiki (Vega Cuzytek) också är en annan aspekt av Karine och följaktligen även Renée. Kiki leker, till synes obekymrat i naturen och blir plötsligt övergiven av sina vänner. Så möter vi Sandra (Adèle Exarchopoulos), en ung, vacker kvinna som kommer till Paris för att börja ett nytt liv där. Hon svarar på en annons och hamnar i uppdrag som saknar moraliska gränser.
De fyra kvinnorna framställs imponerande den olika kvinnorna, som visserligen är olika roller, men ändå berättar om olika perspektiv av samma kvinna. Det är inte helt lätt, att hålla den tråden i filmen med så vitt skilda karaktärer och aktörer. Men det är utmärkt spelat och regissören Arnaud des Pallières, som också skrivit manus tillsammans med Christelle Berthevas, samlar på ett intressant och teatralt sätt de splittrade delarna till en stark, men något förvirrande filmupplevelse.
Filmen är vackert och skickligt filmad av Yves Cape i de känsliga scenerna med de olyckliga kvinnorna kamp i tillvaron. Regissören och Yves Cape och aktörerna visualiserar olika, relevanta, mänskliga teman som utnyttjande, sexualitet, motgångar, föräldraskap och både gränslöshet och etiska och moraliska kompasser, till en kontext, som delvis känns pretentiöst och inte är helt lätt att själv få ihop till ett drama. Svårigheten för mig var att inte bara se de fyra personligheterna, Renée, Karine, Sandra och Kiki som samma kvinnas olika sidor, utan att de inte skildrar linjärt kronologiskt. Men jag tror, att kvinnor, som ser filmen, kan identifiera sig med de olika gestalterna på olika sätt, och kanske en mer än den andre.
Tre filmögon av fem.
2017-09-01
