Regi och manus: Johan Lundh
Land: Sverige
Genre: Drama, thriller
Filmfoto: Carl Sundberg
Musik: Henrik Skram
Skådespelare: Josephine Bornebusch, Tyra Olin, Erik Johansson, Björn Granath, Claes Ljungmark, Ingela Olsson m.fl.  Längd: 96 min
Biopremiär: 12 april 2013
Distributör: Njutafilms
Länk till Imdb

Segdraget och övertydligt drama om sökandet efter sitt ursprung
När Tuvas (Bornebusch) föräldrar omkommer i en bilolycka får hon reda på att hon är adopterad. Hon ger sig då iväg tillsammans med sin dotter Saga (Tyra Olin) för att hitta sin biologiska mamma. Sökandet leder dem till en liten ort på landet där hennes ankomst snart väcker starka reaktioner hos omgivningen.. Tuva blir alltmer besatt av att få veta sanningen om sin bakgrund. När gamla minnen och hemligheter kommer fram hotas inte bara Tuvas förstånd utan även hennes dotters liv. 

Regissören Johan Lundhs långfilmsdebut är en film om sökandet efter identitet och sanning och om vad vårt undermedvetna försöker säga oss. Filmen är effektivt och tydligt berättad, där bilder och repliker blir ett pussel av ledtrådar och poetiska symboler, som dessvärre är lite övertydliga och får för stor plats, vilket stör berättelsen.

Alla karaktärer kämpar med näbbar och klor för att få behålla sin värld och verklighet som de vill ha den. Stundtals upplevs omgivningens tydliga ovilja att hjälpa huvudpersonen dock snudd på komisk. Både manus och regi är därför onödigt övertydliga.

Skådespeleriet är genomgående bra. Josephine Bornebusch gestaltar framgångsrikt dubbelheten hos Tuva. Dels i hennes sökande efter sitt ursprung och vad som har hänt, och dels i att samtidigt vara närvarande som mamma. Föräldrarollen kunde dock ha fått mera utrymme av känslor och nyanser. Tyra Olin gestaltar Tuvas dotter Saga lysande.

Dramaturgin är något svajig. Tempot och därigenom spänningen tappar energi i mitten av filmen för att inte ta fart igen förrän mot slutet. Filmen blir därför ganska seg för sin genre. Huvudpersonen Tuvas inre processer skildras i återkommande sekvenser, men tyvärr lyckas de inte ge filmen den mystik och spänning de hade kunnat göra.

Filmens snäva budget märks från första scen, både när det gäller bildmanus, foto och efterproduktion. Pengarna används väl, men resultatet kan inte mäta sig med fullbudgetproduktioner. Musiken består till stor del av ständigt svällande och avtagande stråkmattor. Det hade kunnat ge filmen ett starkt obehag, men blir bara jobbigt tjatigt.

Att lägga märke till filmmusiken brukar inte vara positivt, eftersom den då antingen tagit över eller stört berättelsen.

Filmen var avslutningsfilm på Göteborgs International Film Festival 2013

Filmen får två filmögon, ett för det utmärkta skådespeleriet och ett för bra regi, trots viss övertydlighet.
2013-02-26