Scarlett Johansson och Chris Evans i Captain America: The Return of the First Avenger.

Originaltitel: Captain America: The Winter Soldier
Regi: Anthony Russo, Joe Russo
Skådespelare: Chris Evans, Scarlett Johansson, Cobie Smulders, Frank Grillo, Sebastian Stan m.fl.
Land: USA
Genre: Action, äventyr, Sci-Fi
Svensk biopremiär: 26 mars 2014
Speltid: 136 min.
Ålder: från 15 år
Svensk distributör: Walt Disney Pictures
Länk till IMDb

Stereotypa figurer, men bra specialeffekter i förutsägbar action.
För mig personligen har the Captain America aldrig varit någon superhjältefavorit. Han har snarare varit den präktige och helylleskräddade svärmorsdrömmen, vars funktion i Avengers-gänget är att ständigt hamna i tjafs med Tony Stark. Orsaken till de patriotiska männens gnabbande är ofta att Tony Stark/Iron kan förorda moraliska gråzoner, där Steve Rogers/Captain America (Chris Evans) bara kan se tillvaron i svart eller vitt.

Det var med ovan nämnda tankar i bakhuvudet jag gick in i biosalongen med låga förväntningar på karaktären Captain America. Jag hade ändå förhoppningen, att Marvel skulle lyckas leverera högt på actionskalan vad gäller specialeffekter och den sedvanliga smått förutsägbara twisten i storyn som bäddar för ett otal uppföljare. Efter 2 timmar och 16 minuter lämnar jag salongen med månadens actionfilmskvot fylld till brädden.

I filmen gör Samuel L. Jacksons återigen rollen som Nick Fury, vars jobb är att bossa över den internationella superhjätedivisionen S.H.I.E.L.D. När Fury misstänker, att kontrollen över organisationens nya, flygande superskepp och kanske makten över hela divisionen kan ha hamnat i händerna på fel personer, så skyr han inga medel för att sätta stopp för fiendens planer. Vår amerikanska kapten hamnar i en sits, där det snabbt visar sig att han inte kan lita på någon.

Under filmens gång får jag vibbar som för tankarna till Steven Spielbergs film ”Minority Report” från 2002. Min fråga på tungspetsen är, om det går att förutse vilka människor som kanske kan komma att begå grova brott i framtiden? Och om det är moraliskt försvarbart att med hjälp av S.H.I.E.L.D’s superdator eliminera dem? Captain America ser, som väntat, inga nyanser i frågan. Han är övertygad om, att svaret är nej, men det verkar som att några andra figurer i filmen kan behöva övertalas om det.

Chris Evans gestaltar återigen Steve Rogers med ungefär samma mängd ansiktsuttryck som Kristen Stewart spelade den vampyrkåta Bella Swan i Twilight-serien, d.v.s., inte speciellt många. Men det säger inget om Chris Evans som skådespelare, eftersom Captain America är en rätt träig filmkaraktär. I vanlig ordning får Scarlett Johansson, som gör rollen som kaptenens närmsta kollega, agent Natascha Romanoff, sparka massor av bad guys i huvudet. Cobie Smulders återvänder i en snabbis i rollen som Maria Hill. Ny på bioduken i sammanhanget är Anthony Mackie, som spelar Sam Wilson. Han är en f.d. elitsoldat, som upphöjs till superhjältestatus under namnet ”The Falcon”, en bevingad filur vi lär se mera av i framtiden.

Trots att Captain America har ett smalt känsloregister, så lyckas regissörsduon Anthony Russo och Joe Russo äntligen att fördjupa karaktären. Det gör honom så pass intressant, att jag för första gången känner att Captain America faktiskt är värdig en egen filmserie.

Betyget blir tre filmögon av fem.
2014-03-24