Bilar (Cars) är en av de bäst tecknade Disneyfilmerna de senaste 11 åren. Inte bara för de coola miljöerna, de snygga bilarna, de härliga karaktärerna eller de tuffa bilracen, utan även för att den har en eftertanke och en handling som också tilltalar oss vuxna. Gemensamt för Bilar 1 och Bilar 3 är nostalgin. Hur var det förr när Kylarköping var en levande stad till att plötsligt bli öde och tom. Från att Blixten alltid var snabbast, var lika med fart till att plötsligt bli en gammal och avdankad racerbil. Det är vad Bilar 3 handlar om.

I Bilar 3 pågår livet som vanligt i både Kylarköping och på racingbanan. Blixten fortsätter med sina race som han också vinner. Han busar med sina racingkollegor både på och utanför racingbanan och allt verkar vara frid och fröjd. Livet är ganska enkelt och carefree tills att Blixten plötsligt en dag blir omkörd under en tävling, och sedan även nästa tävling och nästa. De nya, moderna och slimmade racingbilarna har kommit ikapp och de gamla mästarna kan inte längre värja sig eller konkurrera mot den nya teknologin. En efter en väljer de tidigare kollegorna att lägga sin karriär åt sidan, men Blixten vägrar inse faktum och hans kamp för att kunna stanna kvar på banan startar.

I denna senaste ”Bilarfilm” får vi återigen möta Blixten, Bärgaren, Sally och de härliga karaktärerna från Kylarköping, om än i lite mindre skala. Fokus är istället på de nya roliga bilkaraktärerna som träder fram och starkast av dem alla är Blixtens nya kvinnliga tränare Cruz Ramirez. Hon har en personlighet och jäklar anamma som får mig att hoppa högt i biosätet och skratta förväntansfullt – hur ska Blixten tackla detta? Stor del av handlingen är just om förberedelsen av en tävling som är i antågande och planeringen av denna uppladdning. Blixten och Cruz relation utvecklas och stärks under tiden och en del känslosamma scener utspelas från bådas perspektiv. Självklart tas bilder upp från tidigare ”Bilarfilmer” och vi slängs in i sentimentala scener från förr.

Vi får se många coola bilraces, både på racingbanan men även oplanerade, väldigt humoristiska sådana, som i ett demoleringsderby. Musiken är fortsatt bra, liksom även i de tidigare filmerna och passar perfekt in och omedvetet sitter jag och slår takten med foten när tempot är som högst och spänningen stiger.

Även om förväntan var hög på nya filmen, så var det svårt att kunna tänka sig att ännu en fortsättning på denna story kunde vara lika underhållande som de tidigare. Och även om denna story kanske egentligen var aningen förutseende, så har man trots detta återigen lyckats få till ännu en bra ”Bilarfilm”.

Coola karaktärer, spännande race, humoristiska scener och återigen – ett plus för att man tar upp temat nostalgi. Att jämföra det gamla mot det nya, att hitta en röd tråd som får oss som tittare att känna lite mer, få en liten tår i ögat och le åt att alltid det goda vinner över det onda samt att visa på att all förändring har sin tid – det går alltid hem.

Fyra filmögon av fem!
2017-08-29