Recension: Absolutely Fabulous: The Movie

Absolut hysteriskt roligt!
eye4
Regi: Mandie Fletcher
Manus: Jennifer Saunders
I rollerna: Jennifer Saunders, Joanna Lumley, Jane Horrocks m.fl.
Genre: komedi
Filmfoto: Chris Goodger
Musik: Jake Monaco
Speltid: 91 min.
Svensk biopremiär: 2 september 2016
Distributör: 20th Century Fox

Så är komikerparet Edina Monsoon, kallad Eddie (Jennifer Saunders) och Patsy Stone (Joanna Lumley) tillbaka och nu på bioduken i Absolutely Fabulous: The Movie. Deras rollkaraktärer har inte utvecklats eller mognat ett dugg (bara lite till det yttre). De är ett festande, supande, shoppande radarpar i trendiga, osannolika kostymer och virvlar runt på klubbar i Londons mondäna nöjesvärld. De trasslar in sig i olika sammanhang och där överskrider normer och får uppmärksamhet på annat sätt än de räknat med. Oftast är de på jakt efter pengar. De fattiga trots dyra vanor med omättliga behov av champagne och fashionabelt leverne.

Eddie är PR-konsult i modebranschen, men går sällan till något jobb. Patsy är tidningsredaktör, någonstans, men tycks ägna sin tid åt annat. Eddie bor med sin präktiga, kloka dotter Saffy (Julia Sawalha) som förgäves försökt uppfostra sin mor till en anständig kvinna med sunda gränser och friska värderingar. Eddie och Saffy bor i en tjusigt, stort mansion i London och trots panka är allt mycket fancy and excessive. Och det är väl just så deras fans vill ha dem och filmen svarar på detta med bravur. Det är glitter och glamour, lyxigt och hysteriskt omåttligt. Den rollkaraktär jag uppskattar minst är Eddies assistent Bubble (Jane Horrocks). Hon är alltför konstlad och platt för att vara rolig för mig. I clownkostymer trippar hon omkring och talar med barnröst.

Eddie råkar knuffa världens modedrottning Kate Moss i Themsen på ett jätteparty för celebriteter och blir anklagad och efterlyst för mord. Patsy och hon flyr landet med ett lågprisflygbolag till Cannes och Rivieran med hjälp av dotterdottern Lolas (Indeyarna Donaldson-Holness)  bidrag från hennes far på kreditkort.

TV-serien Absolutely Fabulous, Helt Hysteriskt på svenska, har sänts i 39 avsnitt under 1992 – 2011. De har fått en världspublik trots damernas minst sagt tvivelaktiga livsstilar, eller förmodligen just därför. De har blivit prisbelönta bland annat av BAFTA och ses som gayikoner, vilket idag är ärofullt att bli utsedd till.

Jennifer Saunders har skrivit manus till samtliga avsnitt och nu även till långfilmen. Det är bitchiga, rappa, råa repliker, som väcker stor munterhet och handlingarna är vansinnigt burleska och mycket underhållande. Så även i filmen. Jennifer tar alltid ut svängarna till max i sina manus. Inget är heligt eller moraliskt, utan mera osedligt och ”fabulous”. Kostymerna är igen fantastiska, färgstarka och gjorda mera för show än vardagsliv. Scenografin är lika vidsträckt och skildrar extrema miljöer, transklubbar, lyxhotell eller salonger i klassisk inredning. Kändisar passerar förbi och är sig själva, som cameos, ibland med repliker som Lulu, Barry Humphries som Charlie/Dame Edna, Joan Colllins, Emma Bunton från Spice Girls, Peep Show Robert Webb m.fl.

Det är full fart från början till slutet. Är man reserverad i början, vilket jag var, så kom skratten ohjälpligt i takt med situationskomik och hysteriskt roliga spektakel. Publiken hade roligt och det applåderades. Det är full cirkus och man får släppa på alla förbehåll och ge sig hän. Då hade i varje fall jag Absolut hysteriskt roligt!

Fyra filmögon av fem.
2016-08-29