Charlize Theron och Seth MacFarlane i A Million Ways to Die In the West.

Regi: Seth MacFarlane
Manus: Seth MacFarlane, Alec Sulkin, Wellesley Wild.
Skådespelare: Seth MacFarlane, Charlize Theron, Liam Neeson, Amanda Seyfried m. fl.
Speltid: 116 min.
Genre: Västern komedi
Ålder: från 11 år
Land: USA
Svensk biopremiär: 29 maj 2014
Länk till IMDb

Måttligt roligt och ojämnt skådespeleri.
I filmen A Million Ways To Die In The West spelar Seth MacFarlane en av huvudrollerna tillsammans med sin främsta motspelerska Charlize Theron. Redan i de inledande scenerna kan man se skillnaden i nivån på skådespeleriet mellan dem. Ibland är det dock svårt att avgöra om MacFarlane är så svag eller om Charlize bara är så pass mycket bättre. Oavsett, så känns hans insats ganska platt. MacFarlane står även för manus och regi i denna humoristiska westernrulle.

McFarlane spelar den supernördiga fårfarmaren Albert som blir dumpad av sin flickvän Louise (Amanda Seyfried). Året är 1882 och tydligen var det en period då människor dog på olika fantasifulla sätt hela dagarna. Ett stort barslagsmål brakar loss och Albert räddar den nyinflyttade och mysteriska Anna (Charlize Theron) undan ett par bråkiga fyllon. När Albert sedan hamnar i trubbel och blir utmanad på en duell inser Anna att hon bara har en vecka på sig att lära Albert skjuta som en riktig revolverman och självklart fattar de tycke för varandra. Det Albert inte vet är att Anna redan är gift med den farligaste laglöse mannen i western, Clinch Leatherwood (Liam Neeson) och intrigen tätnar.

Humorn känns i många fall billig och inte fyndig på det sättet jag hoppats på efter att ha sett MacFarlanes film Ted från 2012. Framåt slutet av filmen blir transportsträckorna mellan skämten för långa. Det händer flera gånger, att när publiken ska skratta högt, så sprider sig bara en tung tystnad i salongen. Men det går inte att komma ifrån att det är roligt att se Neil Patrick Harris diarrébajsa i en hatt eller Sarah Silverman med sperma på kinden efter att ha avslutat ett arbetspass på den lokala bordellen. Men det är ungefär så långt humorn sträcker sig.

Filmen känns både påkostad och snygg. Fotot är fantastiskt från början till slut och det är kul att se två kvinnor i så pass stora roller i den här genren, där de oftast inte får så stor plats. Ingen är roligare än Seth MacFarlane, speciellt inte om man frågar honom själv. Men frågan är ändå om inte Seth ska hålla sig till att regissera och producera i framtiden och lämna huvudrollerna till andra aktörer istället.

Det blir tre filmögon åt filmen som är perfekt att se en enda gång för att sedan glömmas bort.
2014-05-27