Oskars belönade Helen Mirren (The Queen 2006) har genom åren bevisat att hon behärskar många olika typer av roller. Hon gör det igen när hon bländar oss med sin insats i sin första skräckfilm, spelandes en hemsökt änka i Winchester – The House of Ghosts.

Sarah Winchester (Helen Mirren) har i årtionden byggt om och till sitt hus med rum, trappor och nya våningar, hela tiden, som det verkar, utan en egentlig plan. Hon gör det varken för sig själv eller för sin inneboende brorsdotter (Sarah Snook). I filmens inledning kallas den opium-missbrukande doktor Eric Price (Jason Clarke) till huset för att utvärdera hennes mentala lämplighet att utföra sina plikter i bolaget hon ärvt efter sin make.

Det visar sig att Winchester trots allt har ett mål. Hon bygger om sitt hus för att få det att fungera som ett fängelse eller kanske snarare fristad för alla spöken som redan finns där. Och visst låter det som en bra förutsättning för en skräckfilm, men vad som ger en extra krydda är att historien delvis är baserad på verkliga händelser. Det finns ett hus i San Jose som byggdes av den excentriska änkan efter mannen som uppfann Winchester geväret. Sarah Winchester trodde verkligen att huset befolkades av människor som hade bragts om livet med just ett av dessa gevär.

Filmen, som är regisserad av oscarsbelönade bröderna Michael och Peter Spierig (Daybreakers 2009) är i det stora hela en fullt godkänd film som bjuder på bra skådespeleri, snyggt filmfoto, krypande spänning, zombies och en hel del överraskningsmoment som får publiken att hoppa till. Tyvärr uppstår det ibland en viss brist på logik och då skräckmomenten avlöser varandra aningen för tätt känner jag mig mer trött än rädd.

Det ovanliga med filmen är att det är en rysare med ett budskap. Mitt bland spöken och vålnader lyser de tragiska effekterna av USA:s extremt liberala vapenlagar igenom.

Tre filmögon av fem.
2018-01-25