Recension: Mensche

En inblick i den sympatiska slarverns ultrakonservativa värld
eye3
Regi: Joshua Z Weinstein
Manus: Joshua Z Weinstein, Alex Lipschultz, Musa Syeed
Medverkande: Menashe Lustig, Ruben Niborski, Meyer Schwartz, Yoel Weisshaus m.fl.
Filmroto: Yoni Bronk, Joshua Z Weinstein
Genre: Drama
Längd: 81 min.
Land och år: USA, Israel, 2017
Distribution: NonStop Entertainment
Svensk biopremiär: 8 december 2017

”Menashe” är något så ovanligt som ett amerikanskt israeliskt lågbudget-drama med humor och dokumentärkänsla som utspelar sig bland Brooklyns chassidiska judar. Skådespelarna är alla amatörer som aldrig varit på bio. En av filmens producenter berättar på Stockholms Filmfestival, där ”Menashe” just visats, om svårigheterna att hitta skådespelerskor till filmens få kvinnliga roller.

Regissören själv, dokumentärfilmaren och journalisten Joshua Z Weinstein, behärskade inte skådespelarnas språk under filminspelningen. De talar en form av 1700-tals jiddish med rötter i den chassidiska väckelserörelsens polska begynnelse. Joshua Weinstein måste därför använda tolk för att ge regi till skådespelarna.

I Borough Park i nordvästra Brooklyn bor för närvarande den största gruppen chassidier utanför Israel. Här lever och arbetar de efter uråldriga religiösa mönster och moraliska regler under strikt könsuppdelning. Kvinnorna bär peruk, tar hand om hem och barn (i medeltal sju barn per familj). Männen står för försörjningen. De känns igen på sina långa svarta rockar och hårflätor vid öronen. I många utomståendes ögon, även mina, företräder chassidier en stelnad och auktoritär kultur som placerar kvinnor under extremt förtryck.

Filmens huvudperson är den tystlåtne, sympatiska slarvern och nyblivna änklingen Menashe som bor och arbetar i Borough Park. Han är en enkel man, likt de chassidier som en gång grundade rörelsen. I det mesta är Menashe också en trons man som ser en religiös mening med sitt dåligt betalda slit i kvarterets snabbköp. Sin Gud hittar Menashe i den extas som uppstår vid manliga sammankomster med mat, dryck, sång och dans. Gud är också naturligt med vid hans dagliga besök i synagogan där Menashe tillsammans med övriga män ägnar sig åt flitig texttolkning av Toran, judarnas heliga skrift.

Menashe är dock oense med rabbinen och det stränga chassidiska samhälle han lever i på en viktig punkt. Han vill själv ha vårdnaden om sin son Rieven som han nu, utan hustru, inte anses kunna erbjuda ett anständigt hem till. Menashe vill inte gifta om sig av tvång, på samma sätt som han en gång av sin far tvingades in i sitt första arrangerade äktenskap. Menashe hotas därför av att förlora vårdnaden om sonen till sin svåger, vars hustru kan ge Rieven den kvinnliga omsorg han anses behöva.

Historien baseras till viss del på huvudrollsinnehavarens Menashe Lustigs egna erfarenheter. Det är också hans värme och humor i samspelet med Rieven som bär upp filmen och får betraktaren att överse med rollfigurens uppenbara egenheter. Lustig förmedlar också som Menashe att det förutom strikt social kontroll och föråldrade traditioner också finns värme och samhörighet i den manliga gemenskapen. Hur kvinnorna lever framgår inte av filmen.

Jag ger tre filmögon till ”Menashe” för en inblick i de chassidiska männens värld.
2017-11-26