Den flerfaldigt prisbelönade regissören Ildikó Enyedi har i det ungerska mästerverket Om själ och kropp skapat ett hudlöst drama som berör åskådaren på djupet. Regissören har även skrivit manus, och hon har skapat en flerbottnad historia som kretsar kring den udda kvalitetsinstruktören Mária (Alexandra Borbély) som man direkt förstår är ordentligt tilltufsad av livet och slakterichefen Endre (Géza Morcsányi), som båda arbetar på ett slakteri för nötkreatur. Deras vardag på arbetet karaktäriseras av en smutsig, blodig och brutal miljö, där allt – t.o.m. de övriga skådespelarna – är fula.

Den obehagliga miljön står i stark kontrast till den kliniskt rena, vita inredningen i Márias lägenhet. Men mest av allt skiljer den sig från Márias starka och överjordiskt vackra drömmar på nätterna. Av en slump visar det sig, att hon i sina drömmar varje natt möter sin kollega Endre, som hon vid en första anblick inte kan antas ha så mycket gemensamt med. Tillsammans genomgår de en katarsis, som inte liknar något annat jag har sett på film.

Samtliga skådespelare är genomgående övertygande i sina roller. Agerandet är tillbakahållet, men ändå kraftfullt på ett sådant sätt att effekten blir som ett knytnävsslag i magen. Regissören använder ofta en absolut avsaknad av alla ljud som ett verktyg för att framhäva handlingen, men även det känsliga ledmotivet What He Wrote av Laura Marling spelar en viktig roll i att föra handlingen framåt.

Om själ och kropp har bl.a. vunnit Guldbjörnen vid Berlins internationella filmfestival 2017, och utsågs till bästa film vid Sydneys filmfestival 2017.

Se den! Du kommer inte vara densamme efteråt.

Jag ger Om själ och kropp fem filmögon av fem.
2017-09-13