Noredin Mostafa (Fares Fares) är en korrupt polischef i centrala Kairo runt 2011 som pressar lokala brottslingar på pengar. Han håller sig flytande med stöd av droger och alkohol i ett svajande rättssystem, som är på randen till kollaps. När en känd sångerska hittas död på The Nile Hilton Hotel, hamnar utredningen på Noredins bord. Vad som från början verkar vara ett enkelt svartsjukedrama, visar sig vara mycket mera komplicerat. Spåren leder in i de innersta kretsarna av eliten och runt presidenten. Enda vittnet till mordet är en ung hotellstäderska, en flykting från Sudan, Salwa (Mari Malek). Noredins egna moralgränser blir oklara allt eftersom han blir indragen i en spiral av prostitution, utpressning, mord och dolda politiska agendor. Jakten på rättvisa blir för honom ett ensamt lopp, där ingen går att lita på.
Tarik Saleh är född 1972 i Stockholm och nominerades till Bronshästen 2009 vid Stockholms Film Festival för sin film Metropia 2009. Saleh håller stramt i tyglarna i The Nile Hilton Indicent. Han klarar elegant både de intima scenerna och masscenerna på Kairo gator under revolutionen 2011 där. Skickligt väver han också in de dokumentära bilderna från den tiden med filmens dramatiserade versioner.
Fares Fares, född 1973 i Beirut, startade sin skådespelarkarriär i Sverige 2000 med filmen Jalla! Jalla! från 2000. 2012 började han sin Hollywoodkarriär med Safe House, där han spelade mot Denzel Washington. Han nominerades 2017 till Best Actor för The Nile Hilton Incident. Fares Fares gör sin polisofficer, den kedjerökande Noredin Mostafa, utmärkt med sin klassiska profil och naturliga agerande. Han gestaltar mycket bra Noredins moraliska dilemma, både själv korrupt och samtidigt ha ett rättvisepatos och medkänsla, när det gäller. Den kluvenheten hos honom framställer han med återhållsamhet, men man känner att han blir alltmer desperat över förfallet omkring honom och tvivlet på sin förmåga.
The Nile Hilton City är en nervkittlande, brutal och upprörande film. Människor är helt utlämnade till små och stora makthavares sjunkande etiska värderingar och medkänsla. Bestickning och girighet sätter lagar ur spel och våldet triumferar. Det verkar alltid vara mannen på gatan och hans anhöriga som får betala priset, även med sina liv. Även om filmen var imponerande skickligt gjort i alla avseenden, så var det obehagligt att se hur liten respekten för andra var och hur sedefördärvet kunde vara gränslöst.
Om filmen på något sätt speglar tillvaron i Kairo, om än fiktivt överdrivet, så var det ändå skrämmande att se. Tiden i Kairo runt 2011-2012 som kallades hibiskusrevolutionen, var en reaktion på jasminrevolutionen i Tunisien 2010-2011 och som vi också kallar ”den arabiska våren”. Det var så lovande att ta del av människornas längtan efter förändring, rättvisa inför lagen och hopp för framtiden. Sedan lyckades det inte hela vägen, men det var en kraftfull start och mycket blir ändå bättre för många.
Filmen är enligt uppgift inspelad i Casablanca, Marocko, men scenografi, språk och miljöer är skapade som om det hände i Kairo. Det är slitet, trångt på gator och i byggnader. Luften är aldrig riktigt klar. Kontrasten till de få tagningarna i rika människors hus är stor. I stadsbilderna känner man in atmosfärer och miljöerna med dåligt underhållna vägar och byggnader. Den arabiska musiken stärker kulturens stämningar. På arabiska sjunger Gina ”Du går ensam” en vacker och dramatisk sång, som återkommer några gånger i filmen och gjorde intryck på mig. Färgerna i filmen är avmätta och filmkameran med Pierre Alm är bra hantverk, rörlig och tät följeslagare i alla sammanhang.
The Nile Hilton Incidents regissör Tarik Saleh vann Grand Jury Prize 2017 vid Sundance Film Festival.
Fyra starka filmögon av fem.
2017-08-23
