Samuel (Omar Sy) kryssar turister franska Rivieran och lever playboyliv på disco och förför kvinnor. Hans tillvaro förändras när Kristin (Clémence Poésy), som Samuel haft en kortare romans med, plötsligt dyker upp och presenterar deras 3-månaders dotter Gloria (Gloria Colston) för honom. Kristin överlämnar Gloria i hans vårdnad och reser till London. Samuel följer efter Kristin för att lämna tillbaka dottern, men Kristin går inte att finna. Samuel upptäcker att han inte är helt hopplös som pappa. I en rulltrappa träffar han på Bernie (Antoine Bertrand) är skäggig, jovial gay man, som är filmproducent och erbjuder Samuel jobb som stuntman. Samuel blir framgångsrik och tar väl hand om sin dotter Gloria, men åtta år senare dyker Kristin plötsligt upp igen och vill ha tillbaka sin dotter.
Hugo Gélin är född 1980 i Paris och började som producent och sedan regissör och manusskribent till bl. a. TV-serien Castings 2013–2015. Han får aktörerna att samverka hyfsat i sina roller, men det blir lite för tillrättalagt och ibland väl sentimentalt. Det beror delvis på manus, som är ett hopkok av saga, tragedi, komedi och krystad realism.
Omar Sy är född 1978 i Frankrike och förknippas kanske i första hand i rollen som Driss i En oväntad vänskap (Intouchables) 2011 och som han 2012 vann en César för, som är den franska motsvarigheten till en Oscar. Men har var också med i bl. a. Jurassic Park 2015 och i Monsieur Chocolat 2016. Omar Sy spelar Samuel med värme och humor och mycket energi, som ofta blir till överspel.
Clémence Poésy, från bl. a. Heartless 2209 och Harry Potter och Dödsrelikerna Del 1-2 2010 och 2010 och TV-serierna Gossip Girl 2010 samt The Tunnel 2013–2016 gör den omöjliga rollen som Glorias biologiska mamma Kristin. Kanske är hon inte rätt för rollen sitt skolflicka- och madonnalika utseende. Man märker, att hon inte får grepp om rollen, som ansvarslös mor, känslig och fragil kvinna och en ganska kall, krävande förälder som även tar till rättsliga medel för att få sin vilja igenom. Även om Clémence Poésy gör så gott hon kan, så blir rollen utan identitet och berör en inte.
Gloria Colston, som dottern Gloria, är givetvis ett förtjusande barn, som alltid är en stor tillgång i film och som berör, när de får vara mera sig själva än ett regiobjekt. Nu känner man att hon är hårt styrd när hon ler och är söt, är sprallig och lillgammal. Hon känns därför aldrig riktigt äkta. Glorias uppväxt från baby till åttaåring går med rekordfart, för att föra handlingen framåt. Hon har talang och rör sig obehindrat när hon dansar och leker med sin pappa, men borde vara mera sammansatt, eftersom hon lever i en konstig och okänslig vuxenvärld. Rollen Gloria är egentligen ljuset och hoppet i filmen, men blir också slagträ mellan föräldrarna i vårdnadstvisten. Det finns likheter i handlingen med den gripande filmen Kramer vs. Kramer 1979 om kampen mellan föräldrar om ett barn, men där stannar jämförelsen.
Filmen har en ganska rörig intrig och blandningen av drama och humor och allvar blir aldrig riktigt balanserade, vilket gör att filmen saknar identitet. Slutet känns tragikomiskt och alltför pålagt. Rollkaraktärerna är charmiga, men blir ändå platta. Vi lär aldrig känna eller förstå dem och det gör filmen också på gränsen till banal. Många scener är tänkta att vara känslomässigt starka, men landar aldrig i mig. De borde beröra, eftersom det handlar om ett barns plats i livet. Men problemet är att manus försöker få med allting för att få oss att omväxlande le eller snyfta. Filmen kan ses som familjefilm, dock ej för de minsta. Det blir som en rolig dag på tivoli, fantastiska leksaker och en pappa som är filmstjärna, men alltför ballt och kul för en mogen publik (läs mig) och alltför upplagt för att bedåra oss. För sin målgrupp är det en underhållande film och den har redan haft framgång i Frankrike och flera andra länder. Men upplösningen är sorgligt banal, som ett sista försök att förföra oss och få med oss på resan. Det staplas överraskningar i filmen för att hålla vårt intresse vid liv, men gör ändå inte filmen mera relevant.
I morgon börjar allt borde få två filmögon av fem, men filmen har charm och vill roa och beröra och lyckas och misslyckas i en salig blandning. Så betyget blir tre av fem för den härliga energin och spelglädjen.
2017-08-01
