Steve Coogans och Rob Brydons tredje roadtrip går till Spanien och bjuder på en mat-, prat- och imitationsodyssé i Don Quijotes fotspår. Konceptet är välbekant: som fiktionaliseringar av sig själva tar de sig fram mellan idylliska byar som starkt kontrasterar sig mot deras övertaggade showbiz-fixerade egon. Samtalsämnena som avhandlas sträcker sig från Mick Jaggers föräldraskap till morerna och Coogans Philomena-succé från 2013. Och den som saknat The Trip-klassiker som de båda männens imitationer av Michael Cane, Al Pacino och Woody Allen kommer inte bli besviken.

Föregångarna till filmen är ”The Trip” från 2010- och ”The Trip to Italy” från 2014. I dramakomedin ”The Trip to Spain” 2017 följer vi återigen männen i 50 årsåldern på en kulinariska trip. Även om båda är verksamma inom showbiz, så ter sig deras privata liv väldigt olika. Rob Brydon blev far sent i livet, medan Steve Coogan lever i en komplicerat förhållande och har en 20-årig son från ett tidigare förhållande.

När Steve Coogan ringer upp sin vän för att bjuda med honom på gratisresan är tanken att Steve Coogan ska skriva restaurangrecensioner, samtidigt som Rob Brydon får möjlighet att skriva på sin bok. Framförallt blir det ännu ett tillfälle för två goda vänner att umgås på tu man hand i vackra miljöer.

Männen lämnar England för sin korta semestertripp till Spanien, där de färdas runt till små städer och byar. De talar om stort och smått, humor och allvar. Deras skickliga efterhärmningar av kända kollegor i filmbranschen är stor show.

Jag har inte tidigare sett de två tidigare filmerna, men jag kan konstatera, att man får sig en hel del goda skratt som biobesökare. Imitationerna är klockrena och dialogerna mellan männen är mycket underhållande. ”The Trip to Spain” är två mäns samtal, inte bara om mat, upplevelser och omgivningar, utan även om livet självt.

Även om filmen har stort underhållningsvärde, så är den kanske ingen typisk biofilm, utan gör sig nog bättre i Tv-format.

Filmen får tre filmögon av fem.
2017-07-28