Recension: Det blåser upp en vind

eye eye eye

detblåser en vidn

Originaltitel: The Wind Rises (Kaze tachinu)
Manus & regi: Hayao Miyazaki
Genre: Animerad/drama
Speltid: 126 min.
Land: Japan
Svensk biopremiär: 4 april 2014
Svensk distributör: TriArt Film
Länk till IMDb

Den visuelle mästaren Miyazakis avskedsfilm om en flygplanskonstruktörs liv och drömmar.
Japanska Studio Ghibli (känd för sina animationer som ”Spirited Away”, ”Det levande slottet” och ”Lånaren Arietty”) återkommer här med vad Hayao Miyazaki har meddelat blir hans sista film; ett realistiskt drama som delvis bygger på sanna biografiska händelser från ingenjören Jiro Hirokoshis liv, delvis på en novell av Tatsuo Hori.

Jiro drömmer om att designa och flyga vackra flygplan. P.g.a. hans närsynthet är en karriär som pilot utesluten, men Jiro blir istället flygplanskonstruktör. Samtidigt som den godhjärtade Jiro förälskar sig i en lungsjuk flicka och stiger i graderna som ingenjör, så används hans stridsflygplan till att bringa förödelse i brutala krig.

Det här är som sagt en realistisk historia till skillnad från de flesta av Studio Ghiblis filmer som ofta är sagor fyllda av magi. Något av det fantasifyllda finns även här, då Jiros liv varvas med drömsekvenser. Där flyger Jiro med sin idol flygplanskonstruktören Caproni som i drömmarna blir Jiros mentor.

Realismen i sig är inget problem. Det är intressant att följa Jiros liv i Japan under mellankrigstiden. Men sanna levnadsöden tar sällan form som färdiga historier utan behöver omstruktureras för att fungera på film. Här börjar det bra med en ung pojkes mål och drömmar, men historien tappar så småningom kraft och får något oavslutat över sig.  Den vemodiga kärlekshistorien berör bitvis, men räcker inte för att bära filmen hela vägen igenom.

Den visuella upplevelsen sviker däremot aldrig. Den försvagas inte heller på något sätt av att vi inte befinner oss i en fantasy-värld. Det är precis så hisnande vackert som bara en Studio Ghibli-film kan vara och därför en mycket njutbar filmupplevelse. Men utan en tillräckligt stark historia lever den inte upp till tidigare verk som t.ex. ”Spirited Away”.

Outsägligt vacker, bitvis berörande, men med en historia som tyvärr blåser bort med vinden.

Filmen får tre filmögon av fem.
2014-02-21
EvjeniaBäckström2

Evjenia Bäckström