Ralph Fiennes som Gustave i The Grand Budapest Hotel.

Regi: Wes Anderson
Manus: Wes Anderson, Hugo Guinness inspirerade av Stefan Zwiegs arbeten.
Genre: Drama/komedi
Skådespelare: Ralph Fiennes, Adrian Brody, Willem Dafoe, Jeff Goldblum, Harvey Keitel, Jude Law, Bill Murray, Edward Norton m.fl.
Land: USA, Tyskland.
Längd: 100 min.
Åldersgräns: Från 11 år
Svensk biopremiär: 21 mars 2014
Distributör: 20th Century Fox
Länk till IMDb

Sagolik skapelse av Wes Anderson.
Zero (Tony Revolori) har precis börjat jobba som piccolo på fina the Grand Budapest Hotel. Han är handledd av hotellets mycket respekterade concierge Gustave (Ralph Fiennes). Efter en konststöld blir Gustave och Zero jagade av en excentrisk familj, som är beredd att bokstavligt talat gå över lik för att få tag på dem.

Många av Andersons filmer har gemensamt, att de inledningsvis verkar mycket lovande. De har alltid ett intressant upplägg och originella karaktärer. Men oftast är det bara en tidsfråga innan regissören överger det absurda och istället blir överdrivet sentimental.

Lyckligtvis slipper man det den här gången. Det är underhållande från början till slut, men blir inte desto mindre gripande för det. Det vimlar av intressanta karaktärer. Var och en är ett riktigt original, utan att de känns endimensionella. Filmen kan skryta med en minst sagt imponerande skådespelarensemble. Det skymtar förbi så många kända ansikten, att det nästan känns som någon form av name dropping. Men det blir aldrig störande. Alla gör enastående prestationer. Den som står ut extra mycket är Ralph Fiennes, med sin strålande insats som hotellets välartikulerade och propre concierge.

Alla vackra miljöer känns sagolika, smått surrealistiska, en känsla som förhöjs ytterligare av Andersons högst personliga regi. På många helbilder får åskådaren se ett pastellfärgat hotell som är som hämtat ur en sagobok. Varje liten detalj i interiören känns noga utvald efter färg och form. Man får nästan en känsla av att allt utspelar sig i ett omsorgsfullt konstruerat dockhus.

Anderson valde klokt nog att använda sig av modeller istället för datoranimationer och resultatet är mycket vackert. Därutöver bör nämnas, att olika tidsperioder är filmade i olika bildformat, och soundtracket innehåller balalajkor som flitigt ackompanjerar händelseförloppet. Bara en sådan sak ger en mycket personlig prägel.

Detta kan vara det bästa Anderson någonsin har gjort. Kanske det bästa han någonsin kommer att göra, eftersom det inte kommer att bli lätt för honom att överträffa det här.

“The Grand Budapest Hotel” förtjänar utan tvekan fyra starka filmögon.
2014-03-20