Recension: Bluebird

eye eye eye

Bluebird
Amy Morton, Emily Meade och John Slattery i Bluebird.

Regi och manus: Lance Edmands
Genre: Drama
Skådespelare: Amy Morton, John Slattery, Lousia Krause, Emily Meade m.fl.
Längd: 90 minuter
Land: USA
Svensk biopremiär: 17 januari 2014
Länk till IMDb

Amy Morton briljerar i ett hoppigt och flackt drama.
I en frusen arbetarstad i USA, där drömmar om ett bättre liv för många bleknat bort, kör Lesley (Amy Morton) skolbuss. Som vanligt, när arbetsdagen är över, parkerar hon bussen utomhus, men denna gång ovetandes om att en sovande pojke är kvar i bussen. Det upptäcks först dagen efter och får tragiska konsekvenser, inte bara för pojken och Lesley utan även för pojkens mamma och Lesleys familj.

I ett landskap, som påminner om Courtney Hunts Frozen River från 2008, öppnar händelsen dammluckor av olycka över de drabbade. Bluebird fokuserar mindre på samhällets reaktion på det inträffade, utan inriktar sig mera på de svåra följderna för pojkens mamma, Lesley och deras familjemedlemmar. Det medför att filmen får flera sidohandlingar och därmed inte fördjupas. Det blir ytligt och hoppigt och man får inte chans, att lära känna och känna för de olika karaktärerna. Bluebird förlorar därmed i kvalitet.

Lance Edmands gör ett stabilt hantverk. Han upplevs som en lightversion av Ruben Östlund, när han låter en del av filmens handling ske utanför kamerabilden. Filmkameran står fast och mycket dialog sker utanför bilden. Östlund vågade använda det greppet fullt ut, vilket jag uppskattade, men Edmands gör det mera halvdant.

Alla skådespelare i filmen gör starka prestationer, men hamnar ändå i skuggan av Amy Mortons imponerande insats.

Bluebird belönas med tre filmögon.
2013-12-07
MartinBild

Martin Bild