Recension: 12 years a slave

eye eye eye eye eye

12yearsaslave
Michael Fassbender, Lupita Nyong’o och Chiwetel Ejiofor i 12 years a slave.

Regi: Steve McQueen
Manus: John Ridley, efter en självbiografi av Solomon Northup
Medverkande: Chiwetel Ejiofor, Michael Fassbender, Lupita Nyong’o, Benedict Cumberbatch, Brad Pitt, Paul Giamatti, Paul Dano, Sarah Paulson m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 133 min.
Land: USA
Svensk biopremiär: 20 december 2013
Distributör: SF film
Länk till IMDb

Sannskildring av slaveriet i Steve McQueens uppgörelse med amerikansk historia.
”12 years a slave” bygger på den sanna berättelsen om Solomon Northup, en fri svart man från New York som lever lyckligt med sin familj tills han kidnappas och säljs som slav i sydstaterna strax före det amerikanska inbördeskriget.

Den intressante regissören Steve McQueen återvänder här med en episkt storslagen film av mer traditionell karaktär än hans tidigare ”Hunger” och ”Shame”. Med sig har han åter Michael Fassbender som tidigare varit hans huvudrollsinnehavare, nu i en biroll som sadistisk slavägare. Chiwetel Ejiofor håller åskådarnas hjärtan i sina händer som huvudkaraktären Solomon – slaven som vägrar ge upp hoppet om frihet.

Berättelsens ramar är givna. Vi vet att Solomon efter tolv år kommer att finna en väg ut ur slaveriet för att kunna berätta sin historia. Men innan dess får vi obevekligt och ingående dela hans erfarenheter av vad frihetsberövande verkligen innebär. Slitet på bomullsplantagen är bara en början. Fråntagen sitt sanna namn, rådd att dölja sina läs- och skrivkunskaper, kämpar Solomon för att bevara sin människovärdighet. Han vill inte endast överleva – han vill leva. Men när han uppvisar mer intelligens än den unge, vite arbetsledaren (Paul Dano) som behandlar honom som ett djur, blir han ett förödmjukande hot som måste krossas. Det är i tankeväckande scener som denna som filmen når sina höjdpunkter.

Solomons olika relationer till skiftande slavägare belyser alla aspekter av slaveriets vedervärdigheter. Välviljan hos den ene räcker bara så länge det inte krockar med hans ekonomiska intressen. Sadismen hos den andre leder till oundvikligt våld. Hos den sistnämnde djupnar historien när Solomon dras in i maktkampen mellan Mr Epps och hans hustru som svartsjukt bekämpar sin makes begär för en av slavinnorna.

Förutom Ejiofor och Fassbender (som här förutspås en Oscar för sin insats) förtjänar filmdebuterande Lupita Nyong’o att lyftas fram för sin roll som Patsey, slavinnan som upptäcker att hennes ställning som favorit på intet sätt skyddar henne från hennes ägares grymheter, utan istället gör henne än mer utsatt.

Det är oerhört vackert filmat och med lysande skådespelarinsatser, men vikten av den här berättelsen ligger i att den är sann. Vetskapen om att Solomon kommer att klara sig kanske sparar på näsdukarna, men hans öde utgjorde ett unikt undantag. Nästan inga andra slavar var så lyckligt lottade, och få hade ens den medvetenhet om vad frihet innebär då de till skillnad från Solomon var födda in i slaveriet.

Rakt och osentimentalt berättad är det här en viktig påminnelse om ett mörkt kapitel i amerikansk historia.
2013-12-16
EvjeniaBäckström2

Evjenia Bäckström