Oskars Amerika

Snudd på amatörmässigt, en problemfylld story utan sann värme och humor

Regi och manus: Torfinn Iversen

Medverkande: Jørgen Langhelle, Marie Blokhus, Odin Eikre, Torstein Bjørklund m. fl.

Genre: Barnfilm

Land: Norge

Språk: norska

Speltid: 79 min.

Ålder: från 7 år

Svensk biopremiär: 11 augusti 2017

Distributör: Folkets Bio

Oskar (Odin Eikre) bor hos sin mamma Isabel (Marie Blokhus), som ibland tycker om att festa lite för mycket, vilket gör att Oskar då får ta hand om både henne och sig själv. Han hittar en gång sin mamma berusad utanför dörren. En dag säger Isabel, att hos ska resa till Amerika och under tiden måste Oskar bo hos sin morfar Helmer (Bjørn Sundquist) i en liten by i norra Norge. Morfadern är en vresig typ. Men Oskar hittar en kompis, Levi (Jørgen Langhelle), som är en lite udda, vuxen ensling och som alltid har med sig sin vita ponny. En dag, när Oskar och Levi ska poppa popcorn, så går det alldeles tokigt och Levis hus brinner ner. De blir rädda och gömmer sig, men till slut vet de ingen annan råd än att hoppa ner i båten och ro till Amerika.

Torfinn Iversen, som regisserat och även skrivit manus, är född 1985 i Norge. Han har tidigare gjort Levis hest 2011 och Et kjaerlighetskapitel 2008. Iversen för med stadig hand sina aktörer, men det blir ändå lite amatörmässigt och stelt. Spontaniteten saknas, även hos Oskar, som dock är en bra typ för rollen, men verkar vara helt oerfaren. Odin Eikre är 11 år och fick i konkurrens med 250 andra pojkar huvudrollen i Oskars Amerika.

Bjørn Sundquist som gör Helmer är mycket meriterad och har medverkat i över 120 film- och TV-produktioner. Som beprövad aktör gör sin Helmer just så tvär och okänslig, som rollen kräver.

Jørgen Langhelle, som spelar Levi, är född 1965 i Norge och har medverkat i 64 filmer, både långfilmer, kortfilmer och TV-serier, som Hamsun 1996 som belönades med 4 Guldbaggar 1997, En folkefiende 2005, Arn: Tempelriddaren 2007 och den utmärkta rysaren The Thing 2011 och TV-serien Hotel Caesar 2016. Han gestaltar väl fysisk den orakade, ovårdade, snälle Levi, som är något förståndshandikappad och ska stamma, vilket han gör i början, men sen tappar på vägen.

Filmen är lite väl dyster för barn, tycker jag. Alla vuxna, utom Levi, ljuger, är elaka, okänsliga och själviska. Oskar blir lurad och illa behandlad och ingen normal vuxen står upp för honom.  Ponnyn far illa av ett killgäng och springer sen till skogs. Det är alltid svårt att se barn och djur fara illa på film och barn lider med dem. Därför måste det finns mera värme och ljus, även om det finns hinder och besvikelser. Det är för många problem för barn att ta in, som alkoholism, mobbing, djurplågeri, utanförskap, tvångsarbete, skilsmässa och ensamhet. En varm berättarröst, som i många av Astrid Lindgrens filmer, ger trygghet för barn, då det finns en vuxen med på resan, som är klok och lugn.

Det saknar humor och värme i filmen. Tillvaron är kall och cynisk och Oskar och Levi är offer för en oförstående, oberörd vuxenvärld. Aktörerna gör sitt bästa, men upplägget är för osmidigt och stolpigt, och då blir också replikerna det. Det känns som om Oskar och de andra läser direkt ur manus.

Slutet känns påslängt. Där lämnar Iversen bryskt diskbänksrealismen till en drömtillvaro, som man inte går på eller kan ta till sig. När det stora äventyret, som i och för sig är ett fullständigt overkligt projekt, ska börja, då sviker filmmakaren och smetar på en idyll, som varken känns som en bra lösning eller ens möjlig att tänka sig.

Filmen var nominerade till kristallbjörnen vid Berlin International Film Festival 2017.

Det blir två filmögon för Oskars Amerika.
2017-08-07

Jan-Eje FerlingFörfattare