Pop Aye

En lätt absurd road movie om ett udda thailändskt par på väg hem till byn

Regi och manus: Kirsten Tan

Medverkande: Bong, Warakulnukroh, Penpaksirikul, Yukotorn Sukkijja, Norong Pongpap m. fl.

Filmfoto: Chananun Chotrungroj                                      

Klippning: Lee Chatametikool

Genre: Drama

Längd: 104 min.

Land och år: Thailand 2017

Distribution: Folkets Bio

Svensk biopremiär: 28 juli 2017

Allt sedan Frank Capras ”Det hände en natt” (1934) har Hollywood producerat en uppsjö så kallade ”road movies”. Ofta handlar filmerna om fartfyllda resor längs amerikanska vägar utan slut. De företas företrädesvis på motorcykel, ”Easy Rider”, (1969), och i bil, ”Thelma och Louise” (1991) eller någon gång i andra fartvidunder som i ”Mad Max Fury Road” (2015). Mäktig natur ramar in huvudpersonernas möten med människor längs vägarna. Inte sällan väntar dramatiska händelser och dödligt våld bakom vägkrökarna.

Filmen ”Pop Aye” är en ovanlig road movie som saknar många av dessa Hollywood-ingredienser. Huvudrollsinnehavarna är en gammal elefant Pop Aye (Bong) och en medelålders arkitekt Thana (Warakulnukroh) som gående eller liftande på lastbilsflak tar sig fram längs thailändska vägar. Thana har köpt Pop Aye av en gatuförsäljare i Bankok. Han är säker på att Pop Aye är barndomens lekkamrat från byn i södra Thailand. Elefanten, som sägs ha bra minne, verkar hålla med.

Det udda paret delar ett gemensamt öde. Båda är enligt Thana gamla, feta och hemlösa. Pop Aye, som fått namnet efter den i Thanas barndom populäre seriefiguren Karl Alfred, är inte längre attraktiv för sin forne ägare. Han är en elefant på villovägar, långt från byn där han levde lycklig för länge sedan.

Detsamma kan sägas om Thana. Hans kunskaper efterfrågas inte längre på arkitektkontoret. Dessutom är Thanas stolta skapelse, köpcentrumet i Bankok, på väg att rivas, vilket smärtar honom. Thanas fru ställer villkor. Elefanten eller Thana måste bort. Thana som befinner sig i kris ser nog resan tillbaka till hembyn med Pop Aye som den välbehövliga kristerapi han måste gå igenom.

Filmens manus vann pris vid årets Sundance-festival och uppmärksammades av publiken vid filmfestivalen i Rotterdam 2017. Den lätt absurda historien om elefantens och arkitektens mödosamma öden och äventyr berättas i ett tempo som vissa ska finna sävligt, rent av enerverande. Andra kan tycka att tempot är avstressande, likt en lyckad thailändsk semester. Händelser längs vägen och möten med udda existenser flätas samman på ett sätt som kanske förtjänar att berättas i detta långsamma tempo.

Under de senaste tio åren har filmens regissör Kirsten Tan bott i Singapore, Bankok och New York där hon arbetat med kortfilm och dokumentärfilm. Pop Eye är hennes första långfilm. Idén till filmen, som hon också skrivit manus till, fick hon i Thailand när hon såg ett gäng pojkar bada en elefant. En liknande scen återges i filmen.

Jag ger tre filmögon till ”Pop Aye” för en lätt absurd road movie om ett udda thailändskt par på väg hem till byn.
2017-07-16

Eva Sarman