Recension: Sauls son

Sauls son är en mästerlig och fasansfull skildring av mänsklighetens värsta grymhet
eye5
Originaltitel: Saul fia
Regi: László Nemes
Manus:
Skådespelare: Géza Röhrig, Levente Molnár, Urs Rechn m.fl.
Genre: drama, thriller
Land: Ungern
Svensk biopremiär: 12 februari 2015
Distributör: Studio Entertainmen

En ungersk fånge i Auschwitz, Saul Auslander (Géza Röhrig) arbetar i en grupp män, ”Sonderkommando”, som har till uppgift att fösa in nyanlända i gaskammaren och sedan ta hand om deras värdesaker, kläder och släpa bort liken. Allt går som på räls. Saul har två dagar kvar i livet. Sedan ska han avrättas. Saul ser en pojke, som överlevt gaskammaren, men som senare kvävs för hand av lägerläkaren. Saul vill försöka rädda kroppen, som han tar för sin son. Med hjälp av en rabbin vill Saul ge pojken en judisk jordbegravning för att inte brännas med de andra ”resterna”, som lägerkommendanterna kallar de döda.

Koncentrationsläger har skildrats på både dokumentär och fiktiv film. Souls son liknar nog ingen av tidigare filmer i ämnet. Miljön är skräckfylld. Organisationen effektiv och hetsig. Kommendanterna skriker order, fångar skriker och järndörrar slamrar. Stressen är maximal. Fångarna luras med att de bara ska desinficeras och sedan väntar varm soppa och te. Det är fruktansvärt att se Saul tvingas stå vid dörrarna intill gaskamrarna och vänta. Han hör sina landsmäns ångestskrik och deras slag mot dörrarna.

Vi ser Sauls ansikte i intim närbild, filmad till större delen med handhållen kamera. Grymheter utspelar sig i den ofokuserade bakgrunden. Sauls ansikte har stelnat. Inga känslomässig uttryck tillåts eller en förmås. Det finns en tyst, räddhågad, viskande kontakt mellan fångarna, men ofta bara långa blickar på varandra. Ett uppror och flykt är planerat, men egentligen dömda att misslyckas. Saul smugglar krut i kängorna, som tappas bort i oredan.

Det är en, på alla sätt, storslagen debutfilm för regissören László Nemes. Hans manus med Clara Royer har ordfattiga dialoger, men varje mening är skarp och avskalad från sentimentalitet. Sauls son är främst en visuell film.

Géza Röhrig är en poet, aktör och nykomling på långfilmsfronten, Hans agerande är fritt från alla enkla försök att väcka sympati. Bakom det orörliga ansiktet pågår ett existentiellt, återhållsamt drama, en mästerlig prestation, som redan prisats och klingar runt i filmvärldens prishallar.

Sauls son var på mångas läppar i Cannes 2015 och man fick ge extraföreställningar. Filmen vann juryns stora pris och kritikernas pris. Den har också tilldelats Golden Globes, USA 2016, som bästa utländska film.

Filmen får fem filmögon av fem.
2015-01-20