Speltid 127 min.
Regi: Alejandro AmenábarI
Premiär: 26 februari 2010
Distributör: AB Svensk Filmindustri

Intressant drama som knappast berör.
Hypatia var matematiker, astronom och filosof och blev 415 e. Kr. mördad av fanatiska kristna munkar i Alexandria. Hennes passionerade forskningsarbete och liberala värderingar retade de militanta hedniska och kristna grupperna, vars maktkamp rasade i staden. Filmen berättar, förutom den då kända världens storpolitiska religionsstrider, också om Hypatias slav, Davus (Max Minghella), hans längtan efter frihet och sin kärlek till Hypatia (Rachel Weisz).

I förvecklingarna finns tydliga länkar till historiens senare troskonflikter och även till nutida fundamentalistiska terrorism och övergrepp. Amenabar balanserar skickligt motsättningarna på alla plan. Filmfotot kastar sig i lågmälda färger, men i hisnande bilder från rymden ned till Hypatias verktyg i laboratoriet. Staden Alexandria är grafiskt konstfullt uppbyggd och interiörerna trovärdiga.

Trots dramatik och god regi, blir det ändå tråkigt mellan utbrotten. Hypatias lektioner blir skolfilm och hennes saklighet stundtals snustorr. Känslorna stormar omkring Hypatia, men själv är hon sval och metodisk. Rachel Weisz är duktig, men alltför bildskön för rollen. Mannekänglikt går hon omkring med sin trådsmala kropp i en draperad klädnad i en robust omgivning med hårdföra mansgrupper.

Amenabar har bl.a. gjort spökfilmen ”The Others” och Oscarbelönade ”Gråta med ett leende”. Han filmberättar med framgång vitt skilda historier i olika miljöer. Trots sitt välvalda kvinnoporträtt från en spänningsladdad tidsepok får välgjorda Agora nog svårt att hävda sig bland flygande biomonster och pangpang i kostym.

Tre filmögon får filmen för regin, filmfotot och Max Minghellas fina slav Davus.

Jan-Eje Ferling