”Tillfälligheter och fantasier” är samlingsnamnet på den japanska regissören Ryûsuke Hamaguchis tre episodfilmer om kärlek. Filmen vann Silverbjörnen – juryns stora pris – vid Berlinfestivalen 2021. Hamaguchis lyskraft på filmens himmel ökade nyligen stort när hans ”Drive my Car” utsågs till bästa utländska film på Oscarsgalan i Hollywood.
I den tre timmar långa ”Drive My Car” reflekterar en teaterregissör och några skådespelare över repliker i Tjechovs ”Onkel Vanja”. Replikerna handlar ofta om sorg men också om kärlek. Ämnen som också diskuteras mellan teaterregissören och hans unga kvinnliga chaufför under långa bilfärder. ”Drive My Car” liksom nu aktuella ”Tillfälligheter och fantasier” stimulerar båda till reflektioner om sorgen och kärleken i människors liv.
Kärlek är ett ständigt aktuellt och nära nog outtömligt ämne på film. Det råder heller ingen brist på kärleksfilmer. Möjligen är bra kärleksfilmer bristvaror, vilket kan ha inspirerat regissören och manusförfattaren Hamaguchi att ge sig i kast med ämnet. Stora kärleksfilmer som till exempel ”Casablanca” (1942), kassasuccén ”Titanic” (2005), gränsöverskridaren ”Brokeback Mountain” (2005) eller vemodiga ”In the Mood for Love” (2000) saknar alla lyckliga slut. Ofta är det ödet i form av döden, slumpen, eller omständigheterna som ser till att kärleksparet inte får varandra. Så också i Hamaguchis ”Tillfälligheter och fantasier”. Men här upphör likheten mellan de stora kärleksfilmerna och Hamaguchis tre små filmer om kärlek.
I filmerna analyserar Hamaguchi kärleken och dess villkor ur ett kvinnligt perspektiv i storstaden Tokyo. Det är nutid. Hamaguchi berättar i den första filmen om en ung kvinna som grips av svartsjuka när bästa väninnan attraheras av hennes tidigare pojkvän. Film nummer två handlar om studentskan som gillrar en så kallad kärleksfälla, (”honey trap”) för att sätta dit en tidigare lärare. Hämndaktionen misslyckas. I den tredje filmen möts två kvinnor. Den ena tror sig ha älskat den andra kvinnan sedan ungdomen. Det hela visar sig vara ett misstag.
”Tillfälligheter och fantasier” väcker många tankar om kärleken, dess natur och föränderlighet. Filmen ställer frågor om val av kärlekspartner och om slumpens, trohetens, svartsjukans och sexualitetens roll i komplicerade kärleksrelationer. Den visar också att minnet av kärleken kan vara bedrägligt. Att minnet av den stora kärleken lever sitt eget liv. Kanske är kärleken bara en illusion? Hamaguchis filmberättelser är mångtydiga.
”Kärlek beskrivs av de flesta som en varm, intensiv känsla av ömhet, omtänksamhet och känslomässig närhet som kan, men inte behöver, vara förknippad med sexuell åtrå”. Så lyder Nationalencyklopedins korta definition av vad kärlek är. Det finns också en betydligt längre. Något förvånad konstaterar jag att Hamaguchis kärleksfilm knappast ryms inom den korta definitionen. Däremot tillför hans film andra intressanta aspekter på vad kärlek är eller kan vara.
Jag ger fyra filmögon av fem till ”Tillfälligheter och fantasier”.
2022-04-24
