Filmen ”The Courier” utspelar sig under det kalla krigets dagar, när atombomber var terrorvapen och världsfreden tycktes balansera på slak lina. 1960 tog Sovjetunionens president Nikita Chrusjtjov av sig skorna och bankade dem hårt i FN-bordet. Att begå ett sådant övertramp sågs senare som ett listigt drag av Sovjetledaren att utåt visa styrka. Skodunket skrämde världen, samtidigt som fruktan för Sovjetunionens atomvapen förstärktes av Chrusjtjovs oberäkneliga framtoning.
Västvärlden höll också andan under den 13 dagar långa Kubakrisen i oktober 1962 då de ryska fartygen stävade fram mot den väntande amerikanska blockaden som på president Kennedys order skulle hindra Sovjetunionen från att placera kärnvapenbestyckade robotar på baser under uppförande på Cuba. Allt hade enligt den aktuella filmen ”The Courier” kunnat sluta riktigt illa om det inte hade varit för två numera bortglömda spioner.
Det är om dessa mäns insats för världsfreden ”The Courier” handlar. Deras frekventa möten åren 1960-62 i Moskva, ibland avslutade med besök på Bolsjojteatern, kom med tiden att djupna i vänskap. Likt John le Carrés spioner är båda vardagliga, ensamma män och familjefäder som var för sig kämpar för ideal de tror på i en värld där ideal är bristvara.
Den ena är kontraspionen, tillika översten inom den sovjetiska underrättelsetjänsten GRU Oleg Penkovskij (Merab Ninidze). Han oroas tidigt av att Sovjets kärnvapenarsenal är i händerna på den oberäkneliga Chrusjtjov. Den idealistiska Penkovskij vill rädda världen från det kärnvapenkrig han ser Chrusjtjov i färd med att starta. Den andra spionen är Londonbon och affärsmannen Greville Wynnes som av brittiska MI6 och amerikanska CIA ses som en idealisk kurir för att under affärsbesök smuggla hemlig information ut ur Sovjet. Västvärlden har vid denna tidpunkt liten koll på Sovjetunionens militära kapacitet.
Wynnes skriver senare två böcker om sin kurirverksamhet. Det är bland annat på dessa böcker filmens manus bygger. Benedict Cumberbatch bär porträttlikt och välspelande upp rollen som den medelålders Wynnes som halkar in i spionvärlden på ett bananskal. Benedict Cumberbatch har för övrigt vanan inne som filmspion. Bland annat har han en roll i Tomas Alfredsons filmatisering av Le Carrés ”Thinker, Tailor, Soldier, Spy” (2011).
Man brukar säga att segermakten skriver historien. Vad gäller Kubakrisen tillskrivs segern Kennedys beslutsamhet att stoppa Sovjets atomvapen på Cuba. I praktiken löses Kubakrisen genom en kompromissliknande överenskommelse där båda stormakterna är vinnare. Sovjetunionen drog tillbaka kärnvapnen från Kuba medan USA i tysthet avvecklade atomvapen från baser i Turkiet och Italien.
Filmens verkliga hjältar är Penkovskij och Wynnes. De två hjältarna är så långt från dagens actionhjältar man kan komma, men räddar världen undan kärnvapenkrig genom att avslöja för USA hur överskattad Sovjets kärnvapenarsenal i självaverket var. Insatsen banade enligt filmen väg för en fredlig lösning av Kubakrisen.
Och vem är jag att ifrågasätta dessa hjältars roll i en spännande, välspelad dramathriller om vad som har kallats ”det farligaste ögonblicket i mänsklighetens historia”? Då detta hände var jag bara en tonåring som spänt följde Arne Thoréns rapportering från New York på transistorradion om Kubakrisen.
Jag ger tre starka filmögon av fem till ”The Courier”
2021-08-03
