Filmaffischen för filmen Summer of 85 visar två unga killar på en mc. Bilden andas ungdom, frihet och livsglädje. Men filmen inleds med att den yngre, blonde 16-årige Alexis (Félix Lefebvre) går i en mörk gång på väg till sin rättegång, eskorterad av en uniformerad polis. Något fruktansvärt har hänt. Alexis säger oss, att han intresserar sig för Döden med stort D, men är skitskraj för lik. Hans historia handlar om detta och om det inte berör oss, så är ”är det här historien inte för er”, säger Alexis.
Nästa scen är från en solig badstrand vid havet. Barn leker, vuxna solbadar eller flanerar på stråket intill. Alexis kommer cyklande, ser kompisen Chris som ska på flickträff, men lovar Alexis att han kan få låna hans båt. Alexis lägger ut med den lilla segelbåten och njuter av sol, vind och vatten. Så bryter en storm ut och Alexis kapsejsar, men blir räddad av 21-årige David (Benjamin Voisin).
Det blir början på en nära vänskap som blommar till romans. Alex förtrollas av den världsvane David och tror sig funnit en vän för livet. De börjar båda jobba i en exklusiv butik för fiske- och båtvaror som ägs av Davids mor, änkan Madame Gorman (Valeria Bruni Tedeschi). Men storyn vänds från romantik till svek, död och förtvivlan. Det är smärtsamt att se den unge tillitsfulle, förälskade Alexis drabbas av förluster och hur alla, utom hans medberoende mor och annars okänslige far, inte bara sviker Alexis utan även anklagar honom för att ha orsakat Davids död.
Summer of 85 är iscensatt och skriven av Frankrikes kritikerrosade filmskapare François Ozon och skulle lika gärna kunna handla om Boy Meets Girl. Men nu blir det Boy Meets Boy Meets Girl och det blir början på dramat. Ozon har tidigare gjort flera filmer, som skildrar just Queer Estiken. Filmen Summer of 85 är baserad på den kultförklarade romanen ”Dansa på min grav” från 1982 av Aidan Chamers. Filmen valdes ut till Cannesfestivalen 2020 och hamnade snabbt på Frankrikes biotopplista.
Alexis lärare Monsieur Lefèvre (Melvil Poupaud) i humanistiska ämnen ser en litterär begåvning i Alexis och uppmuntrar honom att skriva och Alexis nedtecknar sin tragiska berättelse och endast Monsieur Lefèvre får läsa bokmanuset och lovar att inte yppa innehållet för någon, inte ens under påtryckningar av psykolog, polis eller jurister. Boken avslöjar tragedin som hände mellan Alexis och David och som tvingat Alexis att brådmogna för att överleva. Filmen gör tidshopp i berättandet, men håller intresset och spänningen stramt samman från början till slut.
Filmen kan ses som en kärlekshistoria mellan två vilsna ungdomar, som tror sig kunna bygga en stabil kärleksrelation, men att ingen av dem egentligen förberedd på hur livet vänder och girar in dem i en brutal, både inre och yttre verklighet och som är utom deras kontroll och krossar illusioner. David följer ohämmat sina drifter som vänder mot olika håll och bär samtidigt på en dödslängtan efter sin älskade avlidne far. Alexis är rörande naiv i sitt sökande efter uttryck för sin sexualitet och kärlekslängtan.
Men trots svek vill Alexis infria sitt löfte till David att dansa på dennes grav om han avlider först. Det löftet blir tvångsmässigt och Alexis skyr inga medel för att uppfylla löftet, det enda han har kvar efter sin älskade David.
Jag tycker mig se mytologiska symboler, som när David kommer på vattnet liksom sänd av försynen för att rädda Alexis från att drunkna, men som också blir en bängel. Alexis vandring i den dystra källargången med polisen kan tolkas som en oskyldig i följe med en dödsängel på väg till sin dom och undergång av oförsonliga, högre krafter. Men det vänder igen och domen blir inte så hård som Alexis fruktar, men han försvarar sig inte. Andra har övertygat honom om han skuld och han tar oförtjänt på sig den.
De unga skådespelarna Félix Lefebvre som Alexis och Benjamin Voisin som David är fantastiskt bra i sina gestaltningar av vilsen sökande ungdom i omtumlande kärleksmöten med pockande drifter och i kamp för att finna lösningar, även destruktiva, på inre tvång att göra vad de måste. Även biroller som Kate (Philippe Velge), vilken först verkar vara ormen i paradiset, men som blir en skyddsängel till Alexis att fullgöra sina smärtsamma plikter.
Regissör François Ozon verkar leka fram händelseförloppen med sina unga aktörer, men är naturligtvis strategisk och målveten om vad han vill skildra. Det är bra gjort. Rod Stewarts internationella hit “Sailing” blir en överraskande och klurigt passande musikbakgrund till filmens känslomässiga och existentiella stegringar.
Summer of 85 är vacker, dramatisk och begåvad utformning av Aidan Chamers roman ”Dansa på min grav” och som framställer dramats olika moraliska dilemman i ungdomens skenbara förföriska lättsamhet och charm, tecknade mot livets mörka och olösliga bottnar.
Fyra filmögon av fem.
2021-07-27
