Nyles (Andy Samberg) är en bekymmersfri kille på bröllop i Palm Springs, där han träffar Sarah (Cristin Milioti), en motvillig brudtärna som bara vill att kvällen ska vara över. När det har gått ut i öknen för att älska i natten, dyker en äldre man Roy (J.K. Simmons) upp med pilbåge och pilar och börjar skjuta efter Nyles, som flyr in i en grotta. Sarah följer efter och i grottan sker miraklet, att bröllopsdagen upprepar sig i oändlighet för dem. De försöker ta sig ur loopen, men det går inte, tills…

Filmen Palm Springs nominerades till Grand Jury Prize 2020 på Sundance Film Festival. Filmmakaren Max Barbakow kombinerar romantik, sci-fi och dramakomedi och resultatet är en ovanlig, fantasifull historia, som har sina luckor och blir bitvis lite pratig och tjatig.

Andy  Samberg gör sin Nyles till en glad, free soul som leker runt och verkar inte ha vare sig jobb eller förankring i tillvaro. Men so what, vad han än gör, så vaknar han upp till samma bröllopsdag i oändliga repriser. Det hjälper inte att ens ta livet av sig. Nyles och charmiga Sarah (Cristin Milioti) är två trivsamma rollkaraktärer med härlig dynamik och kemi, komiska talanger som spelar ut mot och med varandra.

Filmveteranen och Oscarvinnaren (Whiplash 2014) J.K. Simmons spelar i biroll, en äldre stridslysten man Roy, som vill hämnas på Nyles, för att ha  försatt honom samma helvetiska reprisresor.

Ser man filmen utan att veta handlingen, så överraskar den och även om man anar att komedin ska få ett bra slut, så är berättelsen inte förutsägbar. Det gör att den håller ens intresse upp, men vissa scener upprepas till leda, både för publiken och för Nyles och Sarah.

Regissör Max Barbakow håller fint i trådarna och aktörer och manusförfattaren Andy Siara får tillsammans ihop en nöjsam filmkomedi. Barbokow gör med Palm Springs sin första långfilm och det är en lovande debut i sin genre.

Palm Springs är underhållande, lättsam komedi utan skrattsalvor. Nyles och Sarah är i fokus nästan hela tiden och anspelar hela tiden på sex, vem med vem, och hinner med ett par ligg och fylla och droger under sina eskapader. Musiken och musikvalet av Matthew Compton giller jag med stilar och låtar från 50-60 talet. Filmkameran sköts smoothly av Quyen Tran och klippningen av Andrew Dickler och Matt Friedman gör bra teamjobb tillsammans för en lättviktig komedi, som man nog minns för att den är annorlunda, men framförallt med charmige Andy Samberg, inte minst när han dansar fritt på bröllopet och roar Sarah storligen.

Det blir tre starka filmögon av fem.
2020-10-06