En stressad mamma Rachel (Caren Pistorius) tutar under rusningstid irriterat på bilen framför sig vid ett gatljus som visar grönt. Ett ödesdigert misstag, visar det sig. Mannen (Russel Crowe) i bilen före henne ber först om ursäkt, men Rachel fräser åt honom till svar. Mannen har tröttnat på allt och har tidigare hämnats fruktansvärt på sin f.d. familj. Han är redan ur balans och nu ska han lära Rachel och hennes värld en sista läxa.
Russell Crowe vann en Oscars som bästa aktör i Gladiator från 2000 och spelar här huvudrollen i Unhinged, en psykologisk thriller. Mannen blir helt uppfylld av vägraseri, som i sak är ett problem i biltäta städer. Han går hur långt som helst för sin revansch och gör det på ett gruvligt, skrämmande sätt. Rachel är redan försenad till sitt arbete och även att köra sonen Kyle (Gabriel Bateman) till skolan. Ordväxlingen vid trafikljuset blir början på en fatal katt- och råttalek.
Regissör Derrick Borte ger här en nästan mästerlig regi av filmen, som till största delen utspelar sig på vägnätet i och utanför Los Angeles. Under förtexterna ser vi också glimtar från reella, svåra trafikhändelser, där stress på vägarna orsakar mängd olyckor. Filmen är mycket spännande, kanske inte helt oförutsägbar, men Derrick Borte håller vårt intresse vid liv till sista filmrutorna.
Det är inte utan att man känner en irritation på Rachel, som inte tog chansen att försonas med mannen, utan fortsätter skrika åt honom i mobilen. Mannen är redan drogad av läkemedel och hon triggar honom över alla gränser. Caren Pistorius gör den sönderstressade Rachel bra och man undrar var hennes rollkaraktär får sin uthållighet och påhittighet ifrån för att hitta lösningar från sitt skräcksecenario.
Man undrar ibland man hur det är möjligt att filma alla dessa biljakter med kraftiga påkörningar och fordon som rullar runt i luften och landar på taket eller klyvs på mitten av annat fordon. En del kanske görs digitalt, men det ändå mycket skickligt iscensatt. I Unhinged ser vi ett antal sådan imponerande bilkraschar. Brendan Galvin har gjort ett utmärkt kameraarbete här.
Men, som sagt, filmen är ändå ganska förutsägbar. En kvinna med ansvar för barn och ungdomar hoppas vi inte går under. Även om verkligheten inte tar sådana hänsyn, så vill vi tro, att amerikansk, fiktiv film ändå tvekar att låt sådant ske på film, men vi vet inte hur det slutar när vi sitter på helspänn i biofåtöljen eller hemma i soffan.
Fyra filmögon av fem för Russel Crowens fina insatser som stalker och för en rysligt spännande story som borde göra alla artiga mot sina medtrafikanter, för ens egen skull.
2020-07-31
