Över kulturgränserna uppstår en oväntad kärleksrelation mellan den svenska 38-åriga singelmamman Josefin med sex barn och den 22-årige rumänske tiggaren Florin. Året är 2015. Josefins och Florins möte sker utanför en affär i Biskopsgården. Åtta månader senare har deras bekantskap lett till ett romantiskt och välbevakat media-bröllop där kärleken, vinet och den rumänska musiken flödar.

Äktenskapet mellan de två representanterna för svensk och romsk kultur följs under några år av press, TV och dokumentärfilmarna Ellen Fiske och Joanna Karlberg i det som nu blivit filmen ”Josefin och Florin”. Paret bosätter sig utanför Halmstad och lever ett osvenskt villaliv med Josefins barn och Florins far, bröder och syster på långväga besök samt höns och två med tiden tämligen feta grisar i trädgårdsskjulskjulet.

I kärleksfulla ögonblicksbilder förmedlas att parets förening är byggd på ömsesidig attraktion, nyfikenhet och respekt för varandras ursprung. Däremot saknas nästan helt inblick i de svårigheter som paret möter. Detta trots att äktenskapet bryter mot vad som kan sägas vara vedertagna normer både i Sverige och Rumänien. Josefins egen korta berättelse låter ana vad som rimligen innebär en tung belastning på äktenskapet

-En del tänker att det är som att vara gift med en råtta på gatan, men så är det inte, säger Josefin.

Hon berättar att deras åldersskillnad ses som ett hinder och att omgivningens olyckskorpar misstänker att Florin gift sig med Josefin för att kunna stanna i Sverige. Josefin däremot anser att Florin gett henne mer glädje, dans och spontanitet än hon tidigare upplevt. Florin anser att kärleken är viktigast, att inget annat spelar roll, så tolkar Josefin sin man när hon för hans talan.

Josefins och Florins begränsade ekonomi är det enda väldokumenterade orosmolnet på deras himmel. Kanske också orsak till den enda märkbara kulturkrocken mellan de två. Det handlar om Florins ansvar för familjen i hemlandet. Florin som har svårt att hitta ett jobb kan inte skicka de pengar systern i Rumänien förväntar. Josefin säger tydligt nej. Florin åker deprimerad till Rumänien, kommer tillbaka och kärleken lever upp på nytt.

I en tid när världen var mindre global kopplades välmenta råd om kärlek och samlevnad till versrader som ”Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta” så ordnade sig allt. På något sätt vill filmarna visa att enkel samlevnadsvisdom från en annan tid praktiseras än idag. Men tyvärr underlåter filmen att berätta hur detta går till.  Lyckan som ”kommer” till Josefin och Florin är tydlig och klar, medan hur deras ”kärlek övervinner allt” förblir obesvarad. Kanske kan ömsesidig respekt tolkas som ett något otydligt svar.

Det blir tre filmögon av fem till ”Josefin och Florin”.
2019-07-22