Den turkiska filmen ”När fjärilarna kommer” är både en relationskomedi och ett drama kryddat med förtäckt samhällskritik. Filmen fick stora jury-priset vid 2018 års Sundance-festival. Juryn leddes av Ruben Östlund.

”När fjärilarna kommer” berättar om syskonen Cemal (Tolga Tekin), Kenan (Bertu Kücükcaglavan) och Suzan (Tugce Altug) som gör en resa hem till den by där deras dödssjuke far väntar. De tre skingrades efter moderns död för trettio år sedan och har varken mötts eller träffat fadern sedan dess. Under resan från Istanbul till byn Hasanlar vädras de komplicerade syskonrelationerna. Väl framme i hembyn visar det sig att fadern dött. Hans önskan är att begravas ”när fjärilarna kommer”. I väntan på fjärilarna och begravningen lär syskonen känna faderns by bättre.

”När fjärilarna kommer” är ingen lättsmält komedi och heller inget fulländat drama. Det är i den dråpliga exposén av byns maktordning och religionens roll bland byborna som regissören och manusförfattaren Tolga Karaceliks film bränner till och roar. Filmens ironiska berättelse övergår då i ren surrealism.

Tolkningen av dessa scener ligger hos betraktaren och måste så göra. I dagens Turkiet är öppen kritik av rådande förhållanden svår att förmedla. Nuvarande styre, sammansatt av personer från AKP (landets religiösa parti) med stöd av MHP (landets extrem-nationalistiska parti), gör allt för att tysta oliktänkande. Många av Turkiets framstående journalister och samhällsdebattörer är för närvarande godtyckligt fängslade, anklagade för ”terrorism”. Andra har lämnat landet.

Redan vid syskonens ankomst till Hasanlar exploderar byns hönor efter att ha förätit sig på tappat krut från en militärlast. Troligen regissörens kommentar till att Turkiet länge legat i väpnad konflikt med ”terrorister” inom och utom landets gränser. Religionens företrädare i byn är prästen (imamen) som, märkligt nog, tvivlar på bönens makt och Allahs hjälp med det efterlängtade regn som byborna innerligt behöver. Imamen pratar hellre om världsrymdens svarta hål och supernovor. Samhällsmakten representeras av byns hale muhtar (huvudman) som slinker undan så fort syskonen stöter på honom.

Sammantaget är ”När fjärilarna kommer” sevärd men svårbedömd. Filmen levererar en vällovlig kritik av det turkiska bylivets maktordning. Byarnas makthavare imamerna och muhtarerna utgör tillsammans med religionen den breda maktbas som Turkiets maktfullkomliga regering vilar på. Däremot lockar varken syskonens inbördes relationer eller kontrasten mellan syskonens och bybornas världar mig till skratt eller gråt.

Jag ger tre filmögon av fem till ”När fjärilarna kommer”.
2018-11-25