Björn Bengtsson och Nadja Mirmiran i Julie.

Regi: Helena Bergström Manus: August Strindberg/Helena Bergström
Filmfotograf: Jens Fischer
Skådespelare: Nadja Mirmiran, Björn Bengtsson, Sofi Helleday.
Längd: 108 min.
Biopremiär: 1 mars 2013
Filmkategori: Drama.
Land: Sverige
Distributör: Svensk Filmindustri
Länk till Imdb

Klassiskt drama om klasskamp och kärlek.
Det är alltid modigt att nytolka en klassiker och kanske särskilt Strindbergs Fröken Julie, där heta ämnen som kön, klass och kärlek både konfronteras och försöker samverka med varandra.

Julie handlar om ett kärleksmöte under en magisk midsommarnatt mellan Julie, grevens dotter (Nadja Mirmiran) och betjänten Jean (Björn Bengtssson). Konsekvenserna av deras ganska omöjliga kärleksrelation ger, som många av Strindbergs verk, en reflektion och kritik av samhällets värderingar.

Filmen är välgjord. Nadja Mirmiran spelar en trovärdig fröken Julie, som pendlar mellan besvikelsen och en omättlig kärlekshunger. Hon är förvirrad och hennes uppfostran, egna begär och samhällets normer hamnar i konflikt för henne. Björn Bengtsson spelar en rolig, klipsk Jean, som faller för sin åtrå, men hoppas att kontakten med Julie ska ge honom möjlighet att skifta klasstillhörighet, ändra sitt liv och kanske bli en annan människa.

Kristin (Sofi Helleday), betjäntens fästmö, är den enda som inte förlorar sig i midsommarnatten. Hon vet sin plats i samhället och trots att Jean sviker deras förlovning i sitt möte med Julie, så ingriper hon inte.

Scenografi och filmfoto är utomordentlig välgjorda. Tidsandan återspeglas skickligt och man känner in stämningen och miljön från Strindbergs drama. Trots skådespelarnas utomordentliga färdigheter, så faller dock filmen till viss del. Den tappar fart och blir ganska segdragen på slutet.

Teaterpjäsen kan riskera att förlora sin själ och spänst när den omtolkas och överförs till film. Fröken Julie filmatiserade redan 1912 och sedan av Alf Sjöberg 1951 och har uppförts på både svenska och internationella teaterscener. Den blev även balett av Birgit Cullberg 1950 och opera 2005 i Bryssel av Philippe Boesman.

Teater och film är skilda uttrycksformer och i Bergströms filmversion borde dramat fått en annan adaptation och byggt mera på handling och bild än på dialog.

Filmen får tre filmögon för dess filmfotografi, scenografi och skådespelararenas utmärkta insatser. 2013-02-26