Efter en incident med en luftballongbrännare råkar Morran och hennes son Tobias, två lite udda karaktärer på samhällets skuggsida, bränna ned det hus som varit deras hem i 34 år. Med en utbränd husvagn på släp fylld med sotigt bohag går flytten till det nya hem som de tilldelats av kommunen. Samtidigt som Morran ser chansen att ge henne och Tobias en möjlighet att starta om på nytt, så har Tobias mängder av kreativa idéer om hur han ska förbättra huset – med allt från högtryckstvätt till kulspruta. Men det är något med det nya hemmet som känns bekant, och genom en rad slumpartade händelser tvingas den skeva duon en gång för alla ta itu med det förflutna.

Den prisbelönta kultserien om Morran och Tobias har fått en uppföljare på bio. Morran är en kvinna som har haft det tufft i livet men trots detta inte gräver ner sig utan tar det onda med det goda. Den vuxna sonen Tobias bor fortfarande hemma och har tagit på sig rollen som mannen i huset, med allt vad det innebär.

I filmen får vi följa de tragikomiska karaktärernas kamp mot flertalet motgångar, som när deras hus brinner ner till grunden, men som en skänk från ovan får de otursdrabbade tu en nödbostad från kommunen. Det blir den nystart de så väl behöver.

På bioduken får diskbänksrealismen stå tillbaka för stunts och orealistiskt nonsens. Det är långt mellan skratten och filmen lyfter aldrig. Skådespelarinsatserna är goda men det räcker inte för att rädda filmen. Jag tycker att Morran och Tobias gör sig bättre i TV-format än på bio.

Filmen får två filmögon av fem.
2016-10-22