Regi: Darren Aronofsky
Manus: Darren Aronofsky & Handel
Genre: Action, äventyr, drama
Filmfoto: Matthew Libatique
Skådespelare: Russel Crowe, Jennifer Connelly, Ray Winstone, Logan Lerman, Emma Watson, Anthony Hopkins m. fl.
Speltid: 138 min.
Åldersgräns: 15 år
Svensk distributör: UIP
Svensk biopremiär: 4 april 2014
Länk till IMDb

Visuellt enastående, men platta figurer och svagt manus.
Första gången man skulle filmatisera Noaks Ark var 1928 och då drunknade tre personer och ett dussintal skadades. Sedan dess har man låtit bli att filmatisera historien i stor skala. Men nu har Darren Aronofsky tagit sig an historien. Har man läst Bibeln eller i alla fall just den delen om Noaks Ark, så vet man att berättelsen i sig är ganska saklig. Karaktärsfördjupningar var inte uppfunna när berättelsen skrev ner och är mer som en del i en historiebok. Här har Aronofsky tagit chansen att gå in på vad Noah (Noak i filmen) tycker och tänker om allting. Eller?

Filmen börjar med syndafallet och att Cain mördar Abel. Cains ättlingar skapar ett slags industrisamhälle (films tidpunkt är diffus men det funkar) och som brer ut sig över jorden. De förstör naturen och sprider våld. Adams tredje son var Set och vars ättlingar till sist blir Noah med familj. Noah har visioner och hans misstankar besannas av hans farfar Methusalem. Skaparen (Gud) tänker dränka jorden, men han lyser med sin frånvaro i nästan hela filmen och kommunicerar aldrig direkt med Noah. Noah väljer istället själv att tolka sina visioner, nämligen att han ska rädda skapelsen från mänskligheten.

Aronofsky och Handel har skrivit in ett märkligt passande miljöbudskap i den gamla historien (Måste allting förintas på grund av människornas gärningar?). Till sin hjälp får Noah en grupp obibliska gestalter, som är ett gäng stenänglar (väktare).

Som väntat av Aronofsky, så är filmen visuellt enastående. Här finns helvetesvisioner och mirakelsekvenser som inte kan beskrivas som annat än bibliska. Det stora paradnumret är när Noah återberättar skapelsen. Filmfotot är suveränt, men 3D-formatet ger ingenting. Skådespeleriet är bra, men manuset har sina brister. Filmen handlar egentligen om bibliska figurer. Med undantag av Noah och hans son Ham så känns rollfigurerna ganska platta fram till filmens sista tredjedel. Här kommer filmens mest geniala idé: Noah tänker inte rädda mänskligheten till skillnad från den onde Tubal-cain, som undertexterna envisas med att kalla Tuval Cain.

Noah är helt klart sevärd, men om rollkaraktärerna hade varit bättre skildrade i de två första tredje delarna, så hade det blivit fyra filmögon. Nu blir det tre filmögon av fem.
2014-04-03