Regi: Nick Ryan
Manus: Mark Monroe
Medverkande: Christine Barnes, Hoselito Bite, Marco Confortola m.fl.
Speltid: 95 min.
Genre: Dokumentär
Bio- och VODpremiär: 1 november 2013
Distributör: Nonstop Entertainment
Länk till Imdb
Välgjord dokumentär om extrem bergsklättring, cynism och hjälteglans.
”I augusti 2008 bestämde sig 24 bergsklättrare sig för att anta sitt livs största utmaning och bestiga världens farligaste bergstopp, det förrädiskt branta K2. Två dygn senare var 11 av dem döda.”
Så lyder introduktionen till dokumentären The Summit. Filmen handlar inte bara om extrem bergsklättring, utan även om mänskligt beteende, naturens starka, otyglade krafter och om hopp och förtvivlan.
I The Summit följer vi de överlevande och anhöriga, bl.a. den svenska äventyraren Fredrik Sträng. Dokumentären bygger på djupintervjuer, bildmaterial från expeditionen samt ett flertal rekonstruktioner av vad som verkligen hände under de värsta 48 timmarna i K2s historia.
Filmen är skickligt gjord och man vill veta sanningen bakom det fruktansvärda mysterium, då många av världens främsta äventyrsklättrare miste livet. Men under filmens gång känns det dessvärre som om man får flera frågor än svar.
Man förvånas över industrin av en denna extrema typ av underhållning för att ge ökad självbekräftelse till ofta välbärgade extremsports-turister, som vid hemkomsten hyllas som hjältar.
Men de största hjältarna i projekten är urinvånarna The Sherpas, som har god kännedom om naturens krafter och bergets utmaningar. De hjälper klättrarna att bära sina packningar, syrgastuberna, sätter upp tält och ordnar base camps längs klättringsrutten.
Tanken kommer, om omfattningen av filmens tragiska händelser kunde ha undvikits om hela teamet vänt om, när den första bergsklättraren föll handlöst nerför den branta snöklädda bergsväggen och omkom. Varje felsteg kan leda till döden och en oskriven regel inom denna typ av bergsklättring är, att om man sannolikt riskerar sitt eget liv om man försöker hjälpa en annan människa i fara. Man ska blunda och kämpa sig vidare mot toppen.
Synsättet känns cyniskt, men är en förutsättning för att skapa hjälteglans kring sig själv som vinnare. Talesättet, att resan är viktigast, inte målet, gäller inte här.
Filmen får filmögon av fem möjliga.
2013-10-30
Linnéa Götstav |