Fabrice Luchini och Lambert Wilson i Cykla med Molière.

Originaltitel: Alceste à Bicykleta
Regi: Philippe Le Guay
Manus: Philippe Le Guay, Fabrice Luchini
Skådespelare: Fabrice Luchini, Lambert Wilson, Maya Sansa m.fl.
Genre: Komedi
Längd: 104 min
Land: Frankrike
Premiär: 25 oktober 2013
Distributör: Njutafilms
Länk till Imdb

Männen briljerar i spel och kemi.
Filmens blod är Molières flitigt spelade pjäs Misantropen (1666), där det gestaltas en maktkamp mellan den människoföraktande sanningssägaren Alceste och den mer positiva, älskvärde Philinte.

En stilig och framgångsrik skådespelare i sina bästa år, Gauthier Valance, (Lambert Wilson) har nått stor framgång bl.a. genom sin medverkan i en populär fransk såpa, där han spelar en sexig hjärnkirurg. Trots sin framgång saknar han ett erkännande från teaterns finkulturella kretsar.

Han söker upp sin före detta skådespelarkollega och läromästare, Serge Tanneur (Fabrice Luchini), en sann misantrop, som flytt den ytliga, narcissistiska teaterscenen i Paris efter en livskris. Valance vill sätta upp Misantropen tillsammans med Tanneur för att lämna det ytliga och skapa stor teaterkonst. Tanneur i sin tur spelar svårflörtad och dagarna som följer blir en maktkamp med förvecklingar helt i Molières anda.

Ingen fransk film utan vackra kvinnor. Här får vi också snabbt stifta bekantskap med en svår, hetlevrad italienska i männens egen ålder och en mer än hälften så ung porrfilmsaktris med skådespelardrömmar. De endimensionella kvinnorna bidrar inte till storyn mer än som platt rekvisita. Deras tunna karaktärslinjer var kanske en rolig idé på manusstadiet, men kunde gott ha stannat där. Filmen skulle funka lika bra utan dem.

Behållningen är det vackra filmfotot av Jean-Claude Larrieu och Wilsons och Luchinis skådespeleri och starka kemi. Det är både ömt och roligt om de två åldrande männen och deras brokiga resa mellan vänskap, tillit och svek. Min skolfranska räcker tyvärr inte långt, men bitvis undrade jag, om den svenska översättningen verkligen tjänade filmens dialog. Dock varvas den med Molières intrikata text, som hjälper de båda männen att sätta ord på vad de egentligen vill ha sagt, tills bristningsgränsen är nådd.

Filmen får tre ögon
2013-10-24