Regi: Claire Denis
Längd; 100 min.
Distributör: Folkets Bio
Premiär: 30 juli 2010

Angeläget om postkolonialism.
Maria (Isabelle Huppert) driver en kaffeplantage i ett afrikanskt land, som drabbats av inbördeskrig. Hon försöker förgäves övertala sina anställda att inte fly. Skörden måste ju bärgas. Själv stannar hon trotsigt kvar och hennes beslut blir ödesdigert.

Filmskaparen Claire Denis är fransk, men uppvuxen i Afrika. Hennes filmer präglas av kluvenheten i hennes kulturella ursprung som i ”Beau Travail” och ”Chocolat”. Maria lever kvar i en kolonial föreställningsvärld och verkar tro att hennes vita hudfärg och ställning som plantageägare gör henne överlägsen och osårbar. Inte ens när rebellernas omogna och livsfarliga barnsoldater kommer in på hennes egendom och sätter sig i hennes möbler och lägger sig i hennes badkar, vägrar hon ge sig av. White Material” är ett smuggeluttryck för elfenben och den färgade lokalbefolkningen använder det för att beskriva vita och deras egendomar.

Så filmens politiska och kulturella konflikter är i grunden rasistiska. Marias man, André (Christopher Lambert) har en underordnad roll i Marias värld, som domineras av ägande och trots. Människor är bara objekt för hennes egensinniga och egentligen hopplösa kamp för ställning och oföränderlighet. Filmfotot är irriterande skakigt och ska förmodligen ge känsla av dokumentär. Miljöerna är aldrig insmickrande eller förskönade. Det är skräpigt, torrt och enkelt, liksom Marias hem eller plantage. Musiken av Stuart Staples förstärker spänningarna hos personerna och deras förvirrade känslor.

Trots sitt angelägna tema om postkoloniala och rasistiska konflikter i Afrika, så berörs jag inte av vare sig människorna i filmen eller dess innehåll. Spänningen ligger i de politiska, kulturella och nationella motsättningarna konflikter och skymmer personernas inre liv och känslor. Men Isabelle Huppert gör ett konsekvent och övertygande porträtt av den magra, bleka Maria i sin tunna bomullsklänning och som irrar omkring i sin förnekelse och hopplösa kamp mot katastrofen.

Filmen får tre filmögon för regin, huvudrollen Maria och den angelägna berättelsen.
Jan-Eje Ferling