Manus och regi: Céline Sciamma
Land: Frankrike
Längd: 81 min.
Filmkategori: Drama
Premiär: 30 mars 2012
Distribution: Folkets Bio
Barntillåten

Imponerande barnaktörer i intressant drama om könsidentitet
Laure (Zoé Héran) är tio år och flyttar med sin familj till en ny plats, där hon bestämmer sig för att kalla sig Michaël och låtsas vara kille. Familjen är ovetande och när sanningen avslöjas om Laures bluff, blir det svårt att reda upp missförståndet.

Filmen är realistiskt gjord, nästintill dokumentär. Till det bidrar de begåvade barnskådespelarna, som alla är enastående naturliga i sina roller. Zoé Héran är ett fynd för huvudrollen. Hon är både söt och charmig som pojke, men lika intagande som den bildsköna flicka hon är.

Tomboy har redan vunnit flera internationella filmpriser och Céline Sciammas första film Water Lilies blev år 2007 uttagen till Cannes filmfestival. Hon lyckas nästan mirakulöst med att regissera barnen till att agera fullständigt okonstlat framför kameran. Filmens spänning ligger just i om Laures hemlighet ska avslöjas och hur.

Laures familj skildras som idyllisk och problemfri. Man kan inte härleda Laures missnöje eller spel med sitt kön till hans uppfostran eller konflikter i familjen. Familjen väntar sitt tredje barn och alla är förväntansfulla och interagerar med närhet och varm kroppskontakt. Vuxenvärlden, som den presenteras i filmen, är ansvarsfull, kärleksfull, men stereotyp och lite tråkig. Karaktärerna och karisman finns hos barnen.

Som förklaring till Laures påhitt, kan vara att han söker nya kamrater och finner ett pojkgäng, som verkar ha kul. Men mellan raderna kan man ana Laures funderingar kring sin kropp och sitt kön. Han studerar sin spegelbild och väljer pojkaktiga frisyrer och kläder. Laure fungerar också bra som pojke och vinner slagsmål och blir stjärna på fotbollsplan.

Men filmmakaren varken problematiserar eller psykologiserar, utan låter dramat berättas som en allvarlig barnlek. Det blir fyra starka stjärnor för en genialt regisserad och skildrad historia, som är skenbart enkel i sin handling, men rymmer och väcker frågor om kön och identitet. Filmfotot av Crystel Fournier är utmärkt och kameran är ofta rörlig för att följa barnens rörelser och spontanitet. Så casting, klippning, manus och regi sammanfaller till en fungerande helhet, utan spekulativa och spektakulära infall. Men filmens stjärnor är barnen och framförallt Zoé Héran som Laure.

120326
Jan-Eje Ferling