Svart Venus

eye eye eye

svartvenus

Regi och manus: Abdellatif Kechiche
Speltid: 159 min.
Filmkategori: Drama
Land: Frankrike 2010
Premiär: 26 augusti 2011
Distributör: Fokets Bio

Gripande drama om rasism och sexism
Sarah Saartje Baartman (Yahima Torrés)  är en svart sydafrikanska, som 1808 reser med sin chef, Hendrick Caesar (André Jacobs) till London för att bli rika och berömda. Caesar sätter upp en show, där han förevisar Saartje som ett missfoster, The Hottentot Venus. Caesar dras inför domstol för sin förödmjukande uppvisning av Saartje, men vinner målet efter att Saartje vittnat till Caesars fördel om sin fria vilja och sitt yrke som aktris. Saartje, Caesar och nye kollegan, björntämjaren Réaux (Olivier Gourmet), drar sedan iväg till Paris, där Saartje visas upp i de aristokratiska salongerna. Franska vetenskapsmän vill undersöka Saartje, som den felande länken mellan apa till människa, mest för hennes enorma skinkor och stora blygdläppar. Saartje börjar dricka för att stå ut och hamnar senare på bordell som prostituerad. År 1815, bara 27 år gammal, dör hon ensam i sviterna av lunginflammation och könssjukdomar.

De är omöjligt att inte bli berörd och upprörd när man tar del av Sarah Baartmans tragiska livsöde i Svart Venus. Ändå blir de utdragna scenerna med Saartjes förnedring ofta för mycket och man börjar undra över syftet med det. Den nära tre timmar långa filmen kunde med fördel klippts ned i tid, utan att förlora sitt budskap eller sin dramatik. En bra dokumentär om Saartje hade räckt för att skildra Saartjes helvetiska, korta liv. Men en fiktiv film, som Svart Venus, med skådespelare och manus, ska ytterst vara underhållning och då är tempo, tajmning och dramaturgi grundläggande.

Castingen för Svart Venus är enastående bra. Vilka skådespelare! Yahima Torrés är ett fynd i rollen som Saartje. Men sin kroppsform, sina sorgsna, vackra ögon och sitt ungdomliga sökande efter ett bra, värdigt liv, gestaltar hon, förmodligen intill fulländning, Saartjes sorgsna öde. Medaktörerna, och även statisterna, ger äkthet åt dekadensen och den sexuella aggressiviteten såväl i Londons slum som i de parisiska salongerna. André Jacobs har engagemanget och energin i rollen som Caesar och uttrycker kraftfullt karaktärens cynism och förakt. Olivier Gourmet, som björndressören Réaux, är obehagligt raffinerad och sadistisk som Saartjes domptör.

Utan att ha läst biografin om Sarah Baartman, känner man Abdellatif Kechiches starka intresse för och sin inlevelse i Saartjes person och liv i sitt manus och sin regi. Men klippningen tar ned filmens hetta, näst intill, leda. Det är beklagligt. Filmfotot av Lubomir Bakchev och epokskildringarna i miljöer och rekvisita är övertygande och utan överdrifter.

Det blir tre starka filmögon för skådespelarnas insatser, för ett starkt drama och för en omskakande och angelägen film.

Jan-Eje Ferling

Copyright 2023 © All rights Reserved. Hemsida Webbdesign Interwebsite Webbyrå