Originaltitel: An Unexpected Journey
Regi: Peter Jackson
Manus: Fran Walsh, Philippa Boyens, Peter Jackson och Guillermo del Toro.
Filmfotografi: Andrew Lesnie
Skådespelare: Martin Freeman, Ian McKellen, Richard Armitage m.fl.
Längd: 169 min
Filmkategori: Äventyr, fantasi.
Land: USA, New Zealand.
Biopremiär: 12 december 2012
Åldersgräns: 11 år.
Distributör: Svensk Filmindustri
Länk Imdb
Spektakulär och välgjord men bitvis segdragen, tunn historia.
Hobbiten Bilbo (Martin Freeman) ger sig iväg med de tretton dvärgarna och trollkarlen Gandalf (Ian McKellen) under ledning av krigaren Thorin Ekensköld (Richard Armitage) för att återta dvärgarnas rike Erebor från den skräckinjagande draken Smaug.
The Hobbit av JRR Tolkien kom ut redan 1966 och blev roman och TV-film 1977 samt video spel 1982. Så började historien, som lade grunden till böcker, filmer och fler videospel om Ringen. Nu kommer långfilmen om The Hobbit i storformat i 3D och nära tre timmar lång. Och det kommer mera.
Erfarne regissören Peter Jackson är åter med som manusskribent. Men manus är tunt och historien densamma som i alla Ringenfilmerna; jakten på guld eller riken, förföljelser och strider och det godas seger över det onda. Som sagor brukar vara.
I Hobbit: En oväntad resa har inget sparats på att förföra oss med storslagna scenerier, hemska monster och blodiga bataljer. Den charmige och oskuldfulle hobbiten Bilbo tar sig igenom äventyren med sin sårbarhet och sitt inre mod. Filmen är vacker, men för det mesta ruskig och inget att rekommendera för barn, knappast heller för 11-åringar, som censurgränsen satts till.
Egentligen är själva historien både enkel och banal. Det händer inte mer än att Bilbo och dvärgarna möter skräckfigurer, som ska äta upp dem eller bara döda dem. Vi vet att de klarar sig, men det är spännande ändå. Huvuden rullar och avhuggna lemmar flyger omkring i biosalongen och grafiken är rasande skickligt gjort. Filmen imponerar, men den berör inte. De mer poetiska inslagen, som mötena med älvkungarna i Vattnadalen, är tjusiga, men lite menlösa. Snart väntar vi på action och det kommer, med råge.
Det blir ganska intressant när otäcke Gollum dyker upp, som en maskot i sammanhanget. Han utmanar Bilbo på en frågeduell på liv och död. Gollum är en fiktiv figur, men hans uttryck antyder en komplex karaktär, ömtålig i sin nakenhet, men falsk och gräslig i sin kannibalism och sitt fula grin.
Filmen är tekniskt sett ypperligt gjord. Varje detalj är genomarbetad, alltifrån Bilbos mysiga hem med sina runda dörrar till bergens tvekamp i åskvädret. Det är en ond saga och tonvikten är lagd på grym maktkamp och ondska kontra oskuldsfullhet, som verkar besegra allt. Men tempot segar ibland, när utdragna, kvasikloka dialoger stoppar upp dramat.
Martin Freeman gör sin hobbit Bilbo med charm och som god hjälte. Ian McKellen är den ständige Gandalf, en roll som knappast kan göras vare sig bättre eller sämre. Dvärgarna är lite dråpliga i sina enorma peruker och stora näsor. Richard Armitage som Thorin stirrar fånigt in i kameran utan att egentligen uttrycka något alls.
Filmen är den första i en trilogi. Den andra filmen Hobbit: Smaugs ödemark har premiär i december 2013 och den sista Hobbit: Bort och hem igen sommaren 2014.
Det blir tre filmögon för ett fantasifullt utförande, en konstfull grafik och ett galleri av rysliga monster.
2012-12-10
Jan-Eje Ferling
