Recension: The Trip to Greece

Intelligent, humor med två medelålders britters sista bildningsresa i Odysseus fotspår
eye4
Genre: Komedi, drama
Regi: Michael Winterbottom
Medverkande: Steve Coogan, Rob Brydon, Kareem Alkabbani, Marta Barrio, Cordelia Bugeia m.fl.
Filmfoto: James Clarke
Längd:110 min.
Land och år: Storbritannien, 2020
Distribution: NonStop Entertainment
Svensk premiär: 22 maj 2020

Så var det dags för de två brittiska gentlemännen Rob Brydon och Steve Coogan att ”på uppdrag av The Observer” ge sig ut på sin sista bildningsresa tillsammans. Denna gång till Grekland. I ”The Trip to Greece” följer vännerna Homeros hjälte Odysseus i spåren efter det trojanska kriget. Hans irrfärder i antikens övärld tog 10 år, från Troja i nuvarande Turkiet till ön Ithaka i Joniska havet, där Penelope väntat i 20 år. På film tar resan Brydon och Coogan en vecka att tillryggalägga.

Mycket har sagts om det bildade parets förmågor. Tilläggas ska att de två under fyra likartade resor i Lake District (2010), Italien (2014), Spanien (2017) och Grekland (2020) hunnit med att dra många goda historier i varandras sällskap. Något berättarkonstens fader Homeros lär uppskatta i sin himmel.

Som alltid spelar Coogan och Brydon sig själva i filmerna. Regissören Michael Winterbottom lämnar stort utrymme åt vad som verkar vara spontana improvisationer framför kameran. Coogan och Brydon, liksom några av deras medverkande familjemedlemmar är goda aktörer. Det förstärker känslan av att äventyret saknar manus.

För mig som hängt med på resorna är det märkbart hur parets tävlingsinriktade käbbel tilltagit under Greklandstrippens diskussioner, recitationer och imitationer vid allt lyxigare matbord. Med stigande medelålder har också tillkommit ett stråk av allvar och åldersnoja. Herrarna joggar energiskt och samtalen har ibland en allvarlig underton. Efter tio år är nu den yngre Brydon parets trygga, stabila och retsamma hälft medan Coogan förblivit samma oroliga själ, mån om sina internationella framgångar och att alltid veta bäst.

Imitationerna är aningen färre under Greklandstrippen. Jag saknar både Humphrey Bogarts och Woody Allens röster. Ett nytillskott är Coogans fina version av Halvan, som han också porträttlikt spelade i långfilmen ”Helan och Halvan” (2018). Filmnördar brukar uppskatta de många imitationerna av Marlon Brando som Gudfadern. Denna gång får Brandos Gudfader vara en modern efterföljare till gangsterpappan Alexander den store. Dustin Hoffman med ”Tootsie”-röst finns med på resan, liksom parets ständiga följeslagare Michael Caine och Sean Connery. Speciellt Brydon strör Connerys röst omkring sig, som vore Brydon själv James Bond.

Med andra ord, mycket är sig likt annat olikt, under parets sista resa tillsammans. Resan är fortfarande intelligent, njutbar och ofta kryddad med grabbig humor. Denna gång även med skönsång och ett stänk av åldrande och död. Brydon och Coogan gör förmodligen helt rätt som slutar när allt är bra. Eller, som husguden Michael Caine skulle ha sagt, ”Less is more”.

Det blir fyra filmögon av fem för ”The Trip to Greece”.
2020-05-19