The Gangster, the Cop, the Devil

Hyggligt bra, hårdkokt sydkoreansk action

Originaltitel: Akinjeon

Regi och manus: Won-Tae Lee

Skådespelare: Don Lee, Kim Moo Yul, Kim Sung Kyu m.fl.

Land: Sydkorea

Språk: Koreanska

Speltid: 110 min.

Svensk premiär: 16 mars 2020

Distributör: Edge Entertainment

I Cheonan är brottligheten utbredd. Illegala spelhallarna och kasinon drivs av den lokala och brutala gangstern Jang Dong-soo (Ma Dong-seok), något som den engagerade och ambitiösa unge polisen Jung Tae-seok (Kim Mu-yeol) försöker komma till rätta med. Tyvärr är han motarbetad av den korrupte polischefen som gör allt för att hålla Tae-seok sysselsatt med meningslösa uppgifter. Dessutom sker det ena överfallsmordet efter det andra. Tillvägagångssättet är det samma: upprepade knivhugg och offret hittas i sin egen bil. Inga direkta motiv går att finna och Jung Tae-seok börjar misstänka att det handlar om en psykopatisk seriemördare. Men hans magkänsla motarbetas även den av polischefen. Inte förrän Jang Dong-soo blir attackerad av en knivman, något som polisen och även hans omgivning vill förklara som en vedergällning från den konkurrerande gängledaren Han (Yoo Jae-myung), börjar Tae-seok få gehör för sin teori. Men Dong-soo vill ta lagen i egna händer och hitta mördaren själv. Till slut inser de att de behöver samarbeta i jakten på den gäckande mördaren för att fånga honom, även om motivet skiljer dem åt. Dong-soo är sugen på en hänsynslös hämnd. Tae-seok vill fånga honom för att ställa honom inför rätta och för att uppnå en befordran.

The Gangster, the Cop, the Devil är en riktig klassisk actionrulle från start och det går inte att ta miste på vem som är ond och god. Tae-seok är en överenergisk polis, jobbar hårdare än de flesta, går inte att köpa för pengar och tror på att rättvisan ska ha sin gilla gång. Dong-soo är enormt muskulös, tatuerad över hela kroppen och klär sig gärna i klassiskt gangsterglansig kostym. Han drar sig inte för att slå någon på käften, använda en kropp som boxningssäck eller dra ut tänder med bara händerna för att statuera ett exempel. Båda skådespelarna gör en hygglig insats i sina respektive roller, även om de är stundtals väl stereotypiska.

Filmen har bra dramatisk musik, innehåller snaskiga knivmördarscener, upprepade gängslagsmål, biljakter och tempot är högt. Känsliga personer varnas, även om det inte är omotiverat mycket blod. Däremot brister handlingen lite i djup och det är svårt att förstå vad som driver mördaren K (Kim Sungkyu) mer än att han är väldigt ond och mördar både urskillningslöst och besinningslöst. Dialogen är stundtals lite töntig men storyn bjuder på en hel del överraskningar och vändningar, vilket gör att tiden går fort och jag har kvar intresset filmen igenom, även om utgången är tämligen förutsägbar.

Filmen var årets midnattsfilm (utom tävlan) i Cannes Filmfestivals Official Selection och mottogs med fina recensioner. Rättigheterna till en amerikansk remake har förvärvats av actionstjärnan Sylvester Stallones bolag Balboa Productions, men jag har svårt att se att en amerikansk version kommer vara bättre än originalet. Trots några brister är The Gangster, the Cop, the Devil en riktigt hygglig film i sin genre och får fyra svaga filmögon av fem möjliga.
2020-03-18

Ulrika Köpsén